Tio dagar sedan förra inlägget! Den trevliga anledningen är att jag faktiskt har kört mer än jag har fixat med Volgan. Men idag åkte jag återigen ut till Gladö bilskrot för att skruva loss ett midjebälte (mittenplatsen bak) från en gammal Volvo 240. Förutom att det ju är trevligt att kunna erbjuda alla passagerare ett säkerhetsbälte tänker jag mig också att med fem bälten på plats vid registreringsbesiktningen bör det gå att få bilen godkänd för fem personer. Originalfästpunkter finns för bältena, så det ska vara lugnt.
Ytterligare ett fynd på skroten var den här gamla radion – även om jag ännu inte vet om den funkar. Italiensk är den (”Autovox”), och från helt rätt tid – den satt i en Honda Civic från -77. Därmed har den även bara en högtalarutgång, mono alltså, vilket är precis vad som ska sitta i min Volga. Konstigt nog ser det ut som att jorden ska kopplas in på en av högtalarkontakterna, vilket jag inte alls förstår. Tror jag får öppna radion och undersöka lite.
Det regnade lite på väg till skroten, så för första gången använde jag vindrutetorkarna, med måttligt bra resultat. Mest beroende på att torkarbladen är slut (jag ska köpa nya från Tyskland), men jag blev lite fundersam över de våldsamma svängningarna bladen gjorde över vindrutan – lite som att torkarmotorn egentligen är gjord för nån sorts bussruta, där det krävs mer kraft för att flytta jättetorkarblad över en stor ruta. Nåväl, med nya torkarblad som rimligen gör mer motstånd kanske rörelserna lugnar ner sig något.
