Spårryttare räddar vindrutetorkare

Först fick jag lära mig vad en spårring är (utläses spår-ring), strax efter även vad en spårryttare är. Anledningen var min havererade vindrutetorkare, som förutom det trasiga fästet även led av slappa låsningar på axlarna. Jag behövde alltså köpa nya “låsringar” som jag kallade det, men den andra Volgaägaren Magnus kunde både upplysa mig om att de heter spårringar och att Sifvert säljer sådana.

Väl hos Sifvert, eller ja, jag har ingen aning om “Sifvert” är en person som fortfarande existerar, insåg jag att jag nog ville ha några “öppna” varianter också – spårryttarna gjorde entré. Betydligt lättare att få på axlarna, och det visade sig att några stycken i rostfritt (7 mm) ordnade till saken. Dessförinnan hade jag med hjälp av Magnus fixat en plåtbit och i den tryckt fast en mutter, som löste problemet med den expanderade karossplåten (jag skruvade helt enkelt plåtbiten över det för stora hålet).

Så nu har jag vindrutetorkare igen – men var de trötta förut är de ännu tröttare nu. Det betyder att om inte motståndet är minimalt (mycket vatten på rutan) stannar torkarna helt enkelt av för mycket friktion. Eller snarare för trött motor och trög mekanism. Så nu lutar jag åt att ta isär HELA vindrutetorkarkonstruktionen och renovera den.

Nu när jag har använt bilen lite i vinterväder kan jag konstatera att den inte är direkt lättstartad. Manuell bensinpumpning före start samt startgas är i princip ett måste om den stått ett tag.

Varm och framgångsrik provkörning utan vindrutetorkare

2013-11-30 17.19.27Det var värst vad snabbt motortemperaturen steg, tänkte jag när jag körde mot macken för att pumpa däcken. Kan det möjligen vara termostaten som har fastnat efter det långa stillaståendet?

Nej, visade det sig – bara jag som glömt fylla på kylarvätska efter de 5-6 liter jag tappade ur när jag bytte slangen till värmepaketet… Så med ett antal friska liter vatten från macken sansade sig temperaturmätaren snabbt och åkte ner från 120+ grader till normala 80.

Jag var alltså ute och åkte med mitt nya avgassystem (men utan plåten som vindrutetorkarena sitter i, se lilla bilden), som verkar fungera felfritt. Det nya insugets nippel för slangen från ventilkåpan har jag än så länge bara pluggat, eftersom jag ville provköra med “gamla” upplägget först. Men jag har köpt slang och ska väl sluta vevhusventilationen de närmaste dagarna.

2014-10-11 15.13.27

Orsaken till vindrutetorkarproblemet visade sig som jag trodde vara en mutter som hoppat av,  men jobbigare är orsaken till det: Fästet till ena torkararmen, där karossplåten gett upp och expanderat till ett för stort hål (se bild ovan). Så där behövs det antagligen svetsas innan det är någon poäng att försöka montera ihop länkaget till torkarna igen. Så här såg det förra gången jag pillade med vindrutetorkarna:

2013-12-01 12.23.30 crop

Tillfällig bromslösning och ny vindrutetorkarutmaning

Huvudbromscylindern sitter nu återigen på plats och fungerar – fast inte på det vis jag önskade, eftersom jag för stunden gav upp försöken att byta ut de slitna packningarna (se(1) tidigare(2) inlägg(3)). Nu sitter alltså de gamla delarna på plats istället, vilket funkar – hyfsat iallafall…

Jag har tidigare pillat lite med vindrutetorkarna, idag fick jag anledning att göra det igen – på en regnig E4 stannade plötsligt ena torkaren, sekunderna efter även den andra. Jahaja, tänkte jag, det är väl nån länkarm som hoppat av, pga en lös mutter eller nåt. När jag väl kört av motorvägen och saktade in hörde jag hur torkarmotorn gick – trots att jag stängt av vindrutetorkarna. Vridknappen för torkarna har tre lägen: Av, På med låg hastighet och På med hög hastighet.
Nu har den plötsligt istället lägena: På med låg hastighet, På med låg hastighet och På med hög hastighet.
Det kan ju även förklara varför batteriet var helt tomt härom dagen.

Så vid tillfälle (snart!) behöver jag alltså dels skruva ihop länkaget igen, dels felsöka/koppla om elen till torkarna…

Justerade vindrutetorkare och mer el

Ett fasligt slående och torkarrörelser som gick långt under själva vindrutan – sådana har mina vindrutetorkare varit. Idag fick hela paketet finna sig i att ligga på mitt köksbord, det är faktiskt väldigt enkelt att skruva loss hela plåten med tillhörande torkarmotor och länkage fastbultat. Bara att koppla loss en sladd och slangen till vindrutespolningen.

2013-12-01 12.23.30 crop

Jag tittade och petade, hittade inget särskilt fel utom en lös mutter till huvudlänken från motorn. Det sitter dock en justeringsskruv på motorns växel (så långt hjälpte mig instruktionsboken), men eftersom jag inte vet vad den reglerar – längd på torkarslagen? start/stoppläge? – vågade jag mig inte på att röra den. 2013-11-30 17.19.27Jag hade tänkt att koppla in el och testköra torkarna, men de ansluts med sex(!) kablar, och inget av mina kopplingsscheman är tillräckligt detaljerade. Så med endast en spänd mutter monterade jag tillbaka alltihop på bilen, där jag istället flyttade torkararmarna ett hack på sina axlar – och nu ser det faktiskt ut som att de inte går ner under vindrutan, samtidigt som de inte stannar allt för högt upp.

Lampan i bagageutrymmet har inte fungerat sedan jag köpte bilen, och idag fick jag till slut loss själva glödlampan – trasig – men jag kollade även elen. Som givetvis inte var speciellt bra, dvs med varierande spänning på grund av dålig kontakt/brusten kabel. Så vid nästa tillfälle ska jag byta kabeln, eventuellt även lossa hela höger bakljus, på vilkets insida anslutningen sitter.

Gårdagens reparerade fläktmotor till bakrutan är nu tillbakamonterad, med gott resultat. Insåg även att jag skulle kunna värma upp bagageutrymmet istället, om jag plockar bort slangen som leder varmluften upp på bakrutan…

Autovox och våldsamma vindrutetorkare

Tio dagar sedan förra inlägget! Den trevliga anledningen är att jag faktiskt har kört mer än jag har fixat med Volgan. Men idag åkte jag återigen ut till Gladö bilskrot för att skruva loss ett midjebälte (mittenplatsen bak) från en gammal Volvo 240. Förutom att det ju är trevligt att kunna erbjuda alla passagerare ett säkerhetsbälte tänker jag mig också att med fem bälten på plats vid registreringsbesiktningen bör det gå att få bilen godkänd för fem personer. Originalfästpunkter finns för bältena, så det ska vara lugnt.

2013-08-31 16.02.07 crop

Ytterligare ett fynd på skroten var den här gamla radion – även om jag ännu inte vet om den funkar. Italiensk är den (“Autovox”), och från helt rätt tid – den satt i en Honda Civic från -77. Därmed har den även bara en högtalarutgång, mono alltså, vilket är precis vad som ska sitta i min Volga. Konstigt nog ser det ut som att jorden ska kopplas in på en av högtalarkontakterna, vilket jag inte alls förstår. Tror jag får öppna radion och undersöka lite.

Det regnade lite på väg till skroten, så för första gången använde jag vindrutetorkarna, med måttligt bra resultat. Mest beroende på att torkarbladen är slut (jag ska köpa nya från Tyskland), men jag blev lite fundersam över de våldsamma svängningarna bladen gjorde över vindrutan – lite som att torkarmotorn egentligen är gjord för nån sorts bussruta, där det krävs mer kraft för att flytta jättetorkarblad över en stor ruta. Nåväl, med nya torkarblad som rimligen gör mer motstånd kanske rörelserna lugnar ner sig något.