Till Berlin i en Volga – lyckligtvis med en extra kopplingshuvudcylinder

Det renoverade topplocket kom nästan förvånansvärt smärtfritt på plats, ovanpå den nya topplockspackningen (som alltså tidigare gått sönder, därav det stora jobbet med att ta isär motorn), och alla bortplockade delar hamnade där de skulle. Utom en. Den nya vattenpumpen. Som inte passade. Så jag skruvade dit den gamla glappande pumpen med förhoppningen att den skulle hålla för min 100-milaresa till Berlin:

2015-06-16 10.21.45

Jag lämnade Stockholm en tisdag morgon, stänklapparna bak släpade i marken av all packning (inklusive de flesta verktyg jag äger, en hög reservdelar och 8 liter olja…), men i övrigt kändes det fint.

Första tankstoppet var spännande, skulle bensinförbrukningen ha sjunkit med de nya täta ventilerna? Hur mycket olja hade den dragit? Kylarvätska?
– 1,23 liter/mil, ingen oljeförbrukning och tätt kylsystem blev svaret.

En busslast ryssar som stannat på samma bensinmack för toalett- och glasspaus tittade förundrat på den gamla bilen och frågade varför jag över huvud taget ville äga en sådan…

2015-06-16 12.45.03 crop

Färden till halvvägsmålet Halmstad gick smärtfritt och tämligen bekvämt, med undantag för en viss värk i höger skinka, som inte har de mjukaste fjädrar i förarsätet att vila på. Och så då avslutningen, cirka fyra mil från målet, då kopplingen gradvis gav upp…
Kopplingspedalen gav inget motstånd och det gick alltså inte att koppla, vilket tvingade mig att ringa efter bogseringshjälp när de första trafikljusen nalkades – fram till dess gick det att växla med lite känsla och mycket skrap, men från stillastående var det ingen idé att försöka.

2015-06-17 10.09.14

Dagen efter tillbringades under bilen, vid sidan av bilen med en huvudkopplingscylinder i handen och i en bilreservdelsbutik. En öststatsbilserfaren granne bistod med goda råd, en annan granne med pallbockar och farsan med allt annat. Det ledde efter nio timmar till en återigen fungerande koppling! Huvudfelet var en sprucken behållare för hydraulvätskan, men lyckligtvis hade jag med mig en i reserv 🙂

2015-06-17 11.28.30 crop

 

Sista etappen över Danmark, färjan Gedser-Rostock och norra Tyskland gick även den smärtfritt – fram till ca tio mil norr om Berlin, då kopplingen återigen började ge upp…
Nu visste jag lite mer om alla delarnas skick och kunde snabbt se att det var den tidigare småläckande packningen bak i kopplingscylindern som nu storläckte, med ett ganska slabbigt förarsidesgolv som resultat. Jag chansade på att det skulle gå resten av vägen med ett par påfyllningar av vätska och minimering av kopplingstrampande, vilket det också gjorde. På torsdagskvällen rullade Volgan och jag in i nya hemstaden Berlin, där Volgan fick vila i sitt nya high-tech-garage:

2015-06-18 22.02.11

Frankenstein fortsätter och toppen är planad

NU är botten passerad, det vill säga det är dags att börja skruva ihop Volgan igen. Jag hämtade topplocket från Enebyberg motorrenovering i förrgår, planad och fin med ventilstyrningar brotschade till rätt storlek, frästa ventilsäten, inslipade ventiler och slipade vippor. Dessutom med ersättning för den brustna ventilfjäder jag upptäckte vid demonteringen. Jag fick två att välja mellan: Opel eller Mercedes. Det blev en mercafjäder, den var mest lik Volgans. Så nu har ytterligare ett bilmärke fogats till listan över donatorer av diverse delar, vilket jag började skriva om i Frankensteininlägget.

2015-05-21 18.59.14 crop

Så här blank och slät blev toppen efter planingen, men den uppmärksamma ser ett par ställen där det korroderat så mycket att planingen inte rådde på det – men det gör inget, det är mitt i godset, långt ifrån något som måste hålla tätt.

På bilden nedan syns de monterade ventilerna, den nya fjädern från en Mercedes smälter in fint, eller hur?

2015-05-21 20.15.46 crop

Så nu börjar jobbet med att få ihop allting igen, den vänliga Volgakamraten Magnus har lånat ut momentnyckel så att jag ska kunna dra fast toppen utan att förstöra något – både topp och block är i aluminium.

Toppen kommer att bli toppen

2015-05-07 18.38.09Sedan en tid tillbaka har jag haft halva motorn här hemma, istället för i bilen. Det är topplocket som jag håller på att försöka få i ordning, efter att motorn gick varm och topplockspackningen gav upp. I förra veckan fick jag hem de nya ventilstyrningar och ventiler jag beställt från Ural Hamburg, samt den vattenpump jag till slut bestämde mig för att punga ut ca 1500 kr för.

I söndags var det dags för Magnus hydraulpress att jobba igen, då vi tryckte i de nya ventilstyrningarna i toppen. Det gick väldigt smärtfritt, men helt enligt instruktionsboken är de nya ventilstyrningarna för små (innerdiametern) och behöver brotschas (typ borras upp).

ventilstyrningar

Jag googlade fram en hel hög med motorrenoveringsfirmor i Stockholmsområdet och ringde de flesta av dem för att höra om de kunde göra jobbet och vad det skulle kosta. De som verkade schysstast var CRS Motorrenovering, Åhmans Motorslip, Birka Motorrenoveringar och Enebyberg Motorrenovering – och det var den sistnämnda som kunde göra jobbet snabbast och billigast så jag åkte dit idag och lämnade in toppen. De kommer även att fräsa ventilsätena och slipa ner ventilvippornas yta mot ventilskaften, som blivit rätt ojämna. Fram till måndag ska jag även fundera på om jag vill ha toppen planad – 900 kr – och sen bör jag kunna hämta grejerna i mitten/slutet av nästa vecka.

“Reservbilen” (den är mycket mer än så) som jag åkte till Enebyberg med är för övrigt till salu, det är alltså den blå Fiat 850 Sport Coupén på bilden här:

2015-05-13 14.58.50

“Jag byter topplockspackning på 3-4 timmar”

Innan jag påbörjade jobbet med att byta topplockspackning igår förmiddag läste jag på lite. Min egen verkstadsmanual gav inte så mycket information, annat än ordningen man ska dra fast muttrarna, så jag googlade lite. Det finns många forum där det diskuteras bilfrågor, på ett av hittade jag lite nyttig information från någon som sa sig byta topplockningspackning i en volvomotor på 3-4 timmar.

Min Volga i garaget - måttligt mycket plats.

Jag har nu jobbat två hela arbetsdagar i garaget och resultatet: Demontering. Inget packningsbyte, ingen återmontering av alla delar jag tagit bort. Men det är så det är när man mekar själv och ger sig på delar man inte har erfarenhet av – då måste det få ta tid. Annars blir i bästa fall stressigt jobbigt och mer sannolikt gör man fel någonstans.

I förmiddags gav jag mig på att försöka få loss topplocket, och att försöka förstå varför det satt fast. Det visade sig rätt snabbt att det var en av de tio pinnbultarna som toppen inte ville släppa taget om. Och så förblev det, dagen lång. Trots floder av WD-40.

Eftersom både block och topp är i aluminium är det ömtåligt, så det går varken att bända eller banka i någon större utsträckning. Jag byggde en liten brygga/handtag på ventilbryggsbultarna som jag sen använde för att försöka lyfta toppen med enhävstång och spännaband. Det gick inte. Jag provade tre olika fastsättningar av spännbandet, men varje gång jag tog i var det hela motorn jag lyfte.

I slutändan var det kombinationen av många små hammarslag på bultarna till grenröret, försiktigt bändande med gummiskaftet på en hammare, hävstången och mitt ryckande och vickande på blocket som gjorde susen.

Ytorna på blocket och toppen såg bättre ut än jag befarade, packningen var även den i förvånansvärt bra skick – men trasig på ett ställe, och det var också i den cylindern vattnet läckt in.

Nästa steg blir att göra rent toppen, se om ytan är tillräckligt bra och så fråga kunniga typer om skicket på ventilerna kräver åtgärd.

Motorrummet med topplocket borttagen (GAZ 24 Volga)

Hur svårt kan det vara att byta topplockspackning?

Ventilkåpa med vatten i oljanDe där vita rökmolnen som kom ur avgasröret var verkligen inte bra. Eller rättare sagt, det röken visar är en vattenläcka inuti motorn, så att kylarvatten(glykol) kommer in i förbränningsrummet och där förångas – RÖK. Problemet med en sådan vattenläcka är att vattnet även kommer in i motoroljan – som då tappar smörjförmåga. Och blir till en beige gegga istället för en halvt genomskinlig guldbrun vätska. Vilket syns på insidan av min ventilkåpa (som för all del även är väldigt svartgeggig av gammal olja också).

Med detta konstaterat gav kunniga vänner (och hela internet) beskedet att det med allra största sannoliket beror på en trasig topplockspackning. Som då alltså måste bytas. Det blev alltså dags att “lyfta toppen”, som det kallas när man skruvar bort övre delen av motorn: topplocket.

Topplocket sitter bara med 10 muttrar så det är väl enkelt, tänker kanske du? Well, det sitter även 14 andra grejer i vägen, så det är mycket som måste skruvas bort innan man kan lossa toppen. För att komma ihåg att sätta tillbaka allting skrev jag upp de delar jag monterade bort efterhand:

  • vakuumrör från förgasare till fördelare
  • ventilkåpa
  • luftrenare
  • samtliga tre slangar som sitter på vattenpumpen
  • generatorfäste
  • tre bensinslangar
  • bensinfilter
  • två fläktremmar
  • vattenpump
  • sladd till vattentemperaturgivare
  • tändstift
  • gasvajer (även om det är en sorts stag på Volgan)
  • chokevajer
  • förgasare
  • avgasrör
  • insug och grenrör
  • ventilbrygga
  • stötstänger

Det tog hela dagen att få bort alla grejer, men till slut var topplocket fritt att lyfta av. Eller ja, fritt att FÖRSÖKA lyfta av – det satt väldigt fast. Inte så konstigt med tanke på hur hårt fastskruvat ett topplock är, värmeförändringarna som pågått och tiden det suttit – antagligen 36 år. Fortsättning följer. Och nedan några bilder från dagens garagesession: