GAZ 24 Volga på vinteräventyr: Reservdelsresa till Tallinn

Den här texten skrev jag för två år sedan, för en svensk biltidning, men det kanske blev något missförstånd – de hörde nämligen aldrig av sig, så texten och bilderna blev liggande. I vilket fall, en vintrig Volgaresa:

GAZ 24 Volga hitting the shores of Estonia. Photo: Petter Lydén

När en gammal sovjetisk bil i Sverige börjar kärva kan utbudet av reservdelar kännas en smula begränsat. Lyckligtvis är det inte längre än en färja över Östersjön till delar av före detta Sovjetunionen, och i detta fall råkar den estniska huvudstaden Tallinn ha en hel butik tillägnad Kremls standardbil från 60-talet: GAZ 24 Volga.

My Volga in front of the Volga store in Tallin, Estonia. Photo: Petter Lydén

Volgan har funnits i min ägo sedan förra sommaren, då jag på motorcykel åkte runt Baltikum på jakt efter en Volga i lagom halvbra skick. I den lilla staden Bauska i Lettland fann jag den, trött men körbar, dessutom med hela bagaget fullt av reservdelar. Väl hemskeppad gick några månader till uppfräschning och anpassning till de svenska lagar som gällde 1979 (till exempel rullbälten) innan registreringsbesiktningen kunde klaras av. Den skedde dessutom i sällskap med ägaren till den enda andra GAZ 24 Volgan i Sverige, som har figurerat i tidningen Klassiker.

On the ferry from Sweden to Estonia: газ24 волга

Eftersom en annalkande 40-årsfest ändå motiverade en inköpsresa till Estland var det lika bra att köra över bilen och besöka några av de bildelsbutiker jag hittat via nätet och mejlkontakt med den hjälpsamma estniska Volgaklubben. Plats för några mindre bildelar borde det finnas i bagageutrymmet även efter de andra inköpen, så en snöslaskig kväll rullade Volgan ombord på färjan österut.

GAZ 24 Volga rolling off the ferry in Tallinn. Photo: Petter Lyden

En axelglappande vattenpump och dåligt oljetryck stod högst på listan av saker att hitta delar till, det vill säga två nya pumpar. Tallinn är en liten stad och i ett industriområde i utkanten hittade vi den första butiken, specialiserad på mestadels tunga fordon från sovjeteran. Ägaren var tillmötesgående och gick själv ut för att jämföra den vattenpump han hade liggande med den som satt monterad i min bil, men dessvärre var det fel modell. En uppsättning tändkablar, tändstift och ett oljefilter hittades dock till sympatiskt låga priser.

Trying to buy a water pump for a GAZ 24 in Tallinn. Photo: Petter Lydén

Nästa anhalt var själva huvudmålet – den dedikerade Volgabutiken – som ligger i ett vanligt bostadsområde mitt i Tallinn. På smala gångar mellan karossdelar och däck når man disken bakom vilken den åldrade butiksinnehavaren står i svart kostym. Efter vissa språkliga utmaningar lyckades han plocka fram en passande oljepump och ytterligare några bra-att-ha-smådelar. Den gamla mannen i butiken följde sedan med ut för att titta på den svenska Volgan, där han berömde originaldetaljerna, skrattade åt den slätslitna mässingsnyckeln till dörrlåset och missnöjt pekade på de urblekta listerna runt bakljusen i plastkrom – tyvärr hade han inga nya liggande på hyllan.

The Volga shop in Tallinn, Estonia. Photo: Petter Lydén

En kryssning till Tallinn ger inte många timmar i stan, så nöjda med inköpen körde jag och ressällskapet Magnus i hög fart ner till hamnen för en nattresa hemåt.

Snow drifting in a GAZ 24 Volga. Photo: Petter Lydén

Att ställa tändningen – timing, tändinställningslampa/stroboskop, brytare etc

tandinstallningslampa_julaIdag köpte jag en fräsig plastlampa à la tv-spelspistol – en tändinställningslampa alltså. Jag har tyckt att Volgan drar omotiverat mycket bensin, och en given sak att kolla är då tändningen. För rätt länge sen hjälpte Magnus mig att ställa tändningen, dvs att vrida fördelaren så att timingen blev någotsånär rätt, men det finns ju fler delar som kan behöva justeras – och saker och ting kan ju ha ändrats.

Jag har visserligen läst på om hur tändningen fungerar på en bil, men andra har redan beskrivit det på ett bra sätt – så här finns en bra och illustrerad guide på ett forum för folkabubblor.

Eftersom jag har ytterligare en bil med något ojämn gång tänkte jag att det kunde vara värt att investera i en (billig) tändinställningslampa, och nu har jag alltså använt den på Volgan. Den funkade helt ok, dvs jag kunde se märkena på remskivan, men å andra sidan kunde jag med blotta örat komma fram till ungefär samma slutsats. Ett problem är att fördelaren nått sitt ena maxläge – jag vet alltså inte om det skulle ytterligare något bättre om den gick att vrida lite mer.

Det verkar vara lite olika om man ska ställa tändningen med vakuumslangen inkopplad eller inte, så jag testade med att ta bort min. Det gjorde nu ingen skillnad, men det beror antagligen på att min Volga inte har något sug i vakuumslangen – jag kunde inte känna någonting med fingret mot öppningen. Så jag skruvade även bort slangen (röret) från förgasaren och kände direkt på den medan jag gasade friskt – ingenting. Nu vet jag visserligen inte hur mycket vakuum det ska produceras (eller jo, i siffror vet jag, det anger Volgans reparationshandbok – bilden nedan, men det säger mig inget om jag ska kunna känna det mot huden eller inte), men jag skulle ju anta att det måste vara en hel del om det ska flytta plattan med brytarspetsarna.

Det skulle kunna förklara varför jag behövde vrida fördelaren till sitt maxläge, men jag vet lite för lite om hur det funkar för att säkert kunna avgöra.

Nästa steg var att kolla brytarspetsar, men efter att ha mätt upp rätt avstånd – 0,35 mm – kände jag att det inte var värt att pilla mer med dem. Vad jag kunde se var de inte speciellt slitna heller.

Tändstiften så, och de var inte någon jättevacker syn (de är inte gamla, jag bytte förra året och har inte kört så värst mycket sen dess):

tandstift_oljigt

Av det jag förstår är själva elektroden helt ok – alltså färgen och frånvaron av beläggningar etc (dålig bild, jag vet). Men basen! Alldeles för oljig. Efter diverse nätläsande sluter jag mig till att de är mer gegg än vad bara en för fet bränsleblandning kan åstadkomma, och då återstår den jobbiga slutsatsen att det läcker olja in i förbränningsrummet – från ventilerna eller någon annanstans. Inget jag tänker göra något mer åt just nu…

 

Saker man tappar på motorvägen

Jag körde till Nyköping för två veckor sedan, lite nyfiken på hur en ordentlig motorvägstur skulle kännas och fungera. Bra, visade det sig. 110 km/h var inget problem, men 100 var bekvämare ljudmässigt – en femte växel hade varit trevligt. Bensinförbrukningen var dock förvånande “låg” – 0,9 liter/milen drog den. Eftersom det krävs verktyg i kofotsstorlek för att få av navkapslarna låter jag dem vara av tills vidare, därav det mindre “propra” utseendet på bilden nedan.

PD2_0371

På vägen hem, i höjd med Alby, lät det som jag (bilen) tappade något – ett par klonkande ljud liksom. Jag tittade uppmärksamt i backspegeln men såg inget på vägbanan bakom mig. Inget kändes heller annorlunda, så jag tänkte att det var nog inget av speciellt stor vikt. Väl hemma kollade jag igenom bilen för att se vad som kunde tänkas ha ramlat av, såg inget som saknades under huven – men! höger bladfjäder bak saknade en bit av en liten metallklämma. Inget allvarligt alltså, kan fixas så småningom tänkte jag.

Eftersom jag har bokat tid för registreringsbesiktning (8 nov – nervöst och spännande!) har jag fått lite mer bråttom att fixa alla olika smågrejer, så nu i helgen har jag tillbringat rätt många timmar i garaget. På att göra-listan stod:

  • Felsöka elsystemet efter strömtjuvar (batteriet har laddat ur när bilen stått stilla)
  • Byta batteri till det nya jag köpt (60 Ah)
  • Montera radion och lite andra tillhörande eljobb
  • Fixa säkerhetsbältesfästena bak
  • Justera elektrodgapet på de nya tändstiften

2013-10-12 17.38.38Det mesta gick bra (jag har en snygg gammal radio som funkar!), men när jag höll på med tändstiften kände jag lite på fläktremmarna och upptäckte att de var väääldigt lösa – och det var generatorn också visade det sig. En liten kontroll visade att en av bultarna som håller generatorn på plats saknades (jag hittade muttern liggande nere under motorn), vilket gjort att generatorn suttit löst och skakat fram och tillbaka så mycket att den kvarvarande bulten var väldigt nära att gå av – se bilden. Det var nog det här jag hörde på motorvägen…

För att komma åt generatorns fästen tog jag bort slangen från vattenpumpen till kupéns värmepaket, och då sprack den gamla ryska saken. Så tills jag har hittat en ny står bilen stilla i garaget.