De där vita rökmolnen som kom ur avgasröret var verkligen inte bra. Eller rättare sagt, det röken visar är en vattenläcka inuti motorn, så att kylarvatten(glykol) kommer in i förbränningsrummet och där förångas – RÖK. Problemet med en sådan vattenläcka är att vattnet även kommer in i motoroljan – som då tappar smörjförmåga. Och blir till en beige gegga istället för en halvt genomskinlig guldbrun vätska. Vilket syns på insidan av min ventilkåpa (som för all del även är väldigt svartgeggig av gammal olja också).
Med detta konstaterat gav kunniga vänner (och hela internet) beskedet att det med allra största sannoliket beror på en trasig topplockspackning. Som då alltså måste bytas. Det blev alltså dags att ”lyfta toppen”, som det kallas när man skruvar bort övre delen av motorn: topplocket.
Topplocket sitter bara med 10 muttrar så det är väl enkelt, tänker kanske du? Well, det sitter även 14 andra grejer i vägen, så det är mycket som måste skruvas bort innan man kan lossa toppen. För att komma ihåg att sätta tillbaka allting skrev jag upp de delar jag monterade bort efterhand:
- vakuumrör från förgasare till fördelare
- ventilkåpa
- luftrenare
- samtliga tre slangar som sitter på vattenpumpen
- generatorfäste
- tre bensinslangar
- bensinfilter
- två fläktremmar
- vattenpump
- sladd till vattentemperaturgivare
- tändstift
- gasvajer (även om det är en sorts stag på Volgan)
- chokevajer
- förgasare
- avgasrör
- insug och grenrör
- ventilbrygga
- stötstänger
Det tog hela dagen att få bort alla grejer, men till slut var topplocket fritt att lyfta av. Eller ja, fritt att FÖRSÖKA lyfta av – det satt väldigt fast. Inte så konstigt med tanke på hur hårt fastskruvat ett topplock är, värmeförändringarna som pågått och tiden det suttit – antagligen 36 år. Fortsättning följer. Och nedan några bilder från dagens garagesession:
