När man klarar besiktningen och sen får stopp på motorvägen…

Igår kontrollerade en trevlig ung man på Bilprovningen i Halmstad min Volga och konstaterade att den visserligen kan må bra av lite underhåll, reparation och renovering här och där (bromsar, länkarmar i framvagnen, fjädersäten och ett hjulhus) – men att den är i trafikdugligt skick, det vill säga godkänd. Tjohoo!

På gott humör körde jag tidigare ikväll mot Köpenhamn och en kompis födelsedagsfest där, men jag kom inte långt innan bilen började trilskas. På höga varv/i hög hastighet började motorn hosta, som av bensinbrist eller dålig tändning. Jag körde i 70-80 km/h till nästa avfart och kollade allt jag kunde tänka mig – utan att hitta några fel. Stillastående fungerade allt som vanligt, både på tomgång och vid frenetiskt gasande, men så fort jag körde iväg och kom upp i hastighet började motorn hosta. Så jag fick vända tillbaka, missa festen i Köpenhamn och ägna kvällen åt att Volgareparation.

Volga_i_Halmstad

På rekommendation av den andra Volgaägaren i Sverige började jag med förgasaren och dess munstycken. När jag skruvat av “locket” på förgasaren kunde jag se en liten packningsbit ligga på botten, så att främmande partiklar hittat in i förgasaren var rätt tydligt.

Jag hann inte mer än att göra rent munstycken och rita upp en ersättningspackning idag, imorgon ska jag försöka skära till en ny packning, montera ihop och provköra.

“Jag byter topplockspackning på 3-4 timmar”

Innan jag påbörjade jobbet med att byta topplockspackning igår förmiddag läste jag på lite. Min egen verkstadsmanual gav inte så mycket information, annat än ordningen man ska dra fast muttrarna, så jag googlade lite. Det finns många forum där det diskuteras bilfrågor, på ett av hittade jag lite nyttig information från någon som sa sig byta topplockningspackning i en volvomotor på 3-4 timmar.

Min Volga i garaget - måttligt mycket plats.

Jag har nu jobbat två hela arbetsdagar i garaget och resultatet: Demontering. Inget packningsbyte, ingen återmontering av alla delar jag tagit bort. Men det är så det är när man mekar själv och ger sig på delar man inte har erfarenhet av – då måste det få ta tid. Annars blir i bästa fall stressigt jobbigt och mer sannolikt gör man fel någonstans.

I förmiddags gav jag mig på att försöka få loss topplocket, och att försöka förstå varför det satt fast. Det visade sig rätt snabbt att det var en av de tio pinnbultarna som toppen inte ville släppa taget om. Och så förblev det, dagen lång. Trots floder av WD-40.

Eftersom både block och topp är i aluminium är det ömtåligt, så det går varken att bända eller banka i någon större utsträckning. Jag byggde en liten brygga/handtag på ventilbryggsbultarna som jag sen använde för att försöka lyfta toppen med enhävstång och spännaband. Det gick inte. Jag provade tre olika fastsättningar av spännbandet, men varje gång jag tog i var det hela motorn jag lyfte.

I slutändan var det kombinationen av många små hammarslag på bultarna till grenröret, försiktigt bändande med gummiskaftet på en hammare, hävstången och mitt ryckande och vickande på blocket som gjorde susen.

Ytorna på blocket och toppen såg bättre ut än jag befarade, packningen var även den i förvånansvärt bra skick – men trasig på ett ställe, och det var också i den cylindern vattnet läckt in.

Nästa steg blir att göra rent toppen, se om ytan är tillräckligt bra och så fråga kunniga typer om skicket på ventilerna kräver åtgärd.

Motorrummet med topplocket borttagen (GAZ 24 Volga)

Spårryttare räddar vindrutetorkare

Först fick jag lära mig vad en spårring är (utläses spår-ring), strax efter även vad en spårryttare är. Anledningen var min havererade vindrutetorkare, som förutom det trasiga fästet även led av slappa låsningar på axlarna. Jag behövde alltså köpa nya “låsringar” som jag kallade det, men den andra Volgaägaren Magnus kunde både upplysa mig om att de heter spårringar och att Sifvert säljer sådana.

Väl hos Sifvert, eller ja, jag har ingen aning om “Sifvert” är en person som fortfarande existerar, insåg jag att jag nog ville ha några “öppna” varianter också – spårryttarna gjorde entré. Betydligt lättare att få på axlarna, och det visade sig att några stycken i rostfritt (7 mm) ordnade till saken. Dessförinnan hade jag med hjälp av Magnus fixat en plåtbit och i den tryckt fast en mutter, som löste problemet med den expanderade karossplåten (jag skruvade helt enkelt plåtbiten över det för stora hålet).

Så nu har jag vindrutetorkare igen – men var de trötta förut är de ännu tröttare nu. Det betyder att om inte motståndet är minimalt (mycket vatten på rutan) stannar torkarna helt enkelt av för mycket friktion. Eller snarare för trött motor och trög mekanism. Så nu lutar jag åt att ta isär HELA vindrutetorkarkonstruktionen och renovera den.

Nu när jag har använt bilen lite i vinterväder kan jag konstatera att den inte är direkt lättstartad. Manuell bensinpumpning före start samt startgas är i princip ett måste om den stått ett tag.

Renovera huvudbromscylinder? Jajamen!

2014-02-23 17.31.16

Jag hade visserligen tänkt renovera huvudbromscylindern, alltså den del som påverkas när man trampar på bromspedalen och i sin tur gör så att bromsarna vid hjulen faktiskt gör något, och beställt en renoveringssats från Hamburg – men nu har jag blivit så illa tvungen. För en vecka sedan drog jag av misstag isär någonting i bromscylindern (när jag hade en rattkrycka fastsatt mellan ratt och bromspedal) med följden att det började läcka bromsvätska och bilen blev rätt obrukbar.

2014-02-23 18.59.54_crop

Så idag har jag skruvat loss huvudbromscylindern från bilen och tagit isär den på köksbordet. Det visade som tur var att jag inte förstört något, utan bara dragit loss en låsring som höll kolven på plats. Men med delarna isär blev det rätt tydligt hur väääldigt slitna en del av grejerna inne i bromscylindern var, så det känns bra att kunna byta ut dem. Däremot verkar en av delarna i renoveringssatsen inte passa någonstans, och jag tror att den helt enkelt inte ska sitta i min bil – renoveringssatsen sägs nämligen passa GAZ 24 (min bil), GAZ 53 (en lastbil), GAZ 13 (en limousine), UAZ 469 (en jeep) och ytterligare några bilar…

Eftersom en o-ring var dålig, och en ny sådan ingick inte i renoveringssatsen, får jag vänta med att montera ihop allt tills imorgon, eller när jag nu lyckas få tag på en o-ring i rätt dimension. Nedan en sprängskiss av huvudbromscylindern:

glavnyj-cilindr-tormoza

Den lilla elektrikern

2013-11-30 18.31.41

Det är många, många år sedan jag tog isär en elmotor. Men eftersom fläkten till bakrutan inte har fungerat sedan jag köpte bilen var det inte så mycket att göra, annat än att ta loss och ta isär. Volgan har alltså en extra fläkt som blåser varm(?) kupéluft på bakrutans insida, istället för de elslingor modernare bilar har.

2013-11-30 18.12.30Det är en ganska vacker fläktkonstruktion, sett från bagageutrymmet, men utan snurr inte så meningsfull. När jag demonterat fläktmotorn från sitt hus testade jag med ström – och den snurrade! Fast ganska långsamt och ojämnt. Två enkla skruvar höll ihop motorns hus, med dem borta var det lätt att komma åt insidan. Jag hittade inga direkta fel, men rengjorde kolens slitbana på rotorn och framför allt – fettade in axelns infästningar i bägge ändar. Efter montering snurrade motorn jämnt och fint, och dessutom snabbare. Så efter lite borttagning av lettiskt damm här och där skruvade jag ihop allt igen, imorgon ska jag testa fläkten på plats i bilen.