GAZ 24 Volga på vinteräventyr: Reservdelsresa till Tallinn

Den här texten skrev jag för två år sedan, för en svensk biltidning, men det kanske blev något missförstånd – de hörde nämligen aldrig av sig, så texten och bilderna blev liggande. I vilket fall, en vintrig Volgaresa:

GAZ 24 Volga hitting the shores of Estonia. Photo: Petter Lydén

När en gammal sovjetisk bil i Sverige börjar kärva kan utbudet av reservdelar kännas en smula begränsat. Lyckligtvis är det inte längre än en färja över Östersjön till delar av före detta Sovjetunionen, och i detta fall råkar den estniska huvudstaden Tallinn ha en hel butik tillägnad Kremls standardbil från 60-talet: GAZ 24 Volga.

My Volga in front of the Volga store in Tallin, Estonia. Photo: Petter Lydén

Volgan har funnits i min ägo sedan förra sommaren, då jag på motorcykel åkte runt Baltikum på jakt efter en Volga i lagom halvbra skick. I den lilla staden Bauska i Lettland fann jag den, trött men körbar, dessutom med hela bagaget fullt av reservdelar. Väl hemskeppad gick några månader till uppfräschning och anpassning till de svenska lagar som gällde 1979 (till exempel rullbälten) innan registreringsbesiktningen kunde klaras av. Den skedde dessutom i sällskap med ägaren till den enda andra GAZ 24 Volgan i Sverige, som har figurerat i tidningen Klassiker.

On the ferry from Sweden to Estonia: газ24 волга

Eftersom en annalkande 40-årsfest ändå motiverade en inköpsresa till Estland var det lika bra att köra över bilen och besöka några av de bildelsbutiker jag hittat via nätet och mejlkontakt med den hjälpsamma estniska Volgaklubben. Plats för några mindre bildelar borde det finnas i bagageutrymmet även efter de andra inköpen, så en snöslaskig kväll rullade Volgan ombord på färjan österut.

GAZ 24 Volga rolling off the ferry in Tallinn. Photo: Petter Lyden

En axelglappande vattenpump och dåligt oljetryck stod högst på listan av saker att hitta delar till, det vill säga två nya pumpar. Tallinn är en liten stad och i ett industriområde i utkanten hittade vi den första butiken, specialiserad på mestadels tunga fordon från sovjeteran. Ägaren var tillmötesgående och gick själv ut för att jämföra den vattenpump han hade liggande med den som satt monterad i min bil, men dessvärre var det fel modell. En uppsättning tändkablar, tändstift och ett oljefilter hittades dock till sympatiskt låga priser.

Trying to buy a water pump for a GAZ 24 in Tallinn. Photo: Petter Lydén

Nästa anhalt var själva huvudmålet – den dedikerade Volgabutiken – som ligger i ett vanligt bostadsområde mitt i Tallinn. På smala gångar mellan karossdelar och däck når man disken bakom vilken den åldrade butiksinnehavaren står i svart kostym. Efter vissa språkliga utmaningar lyckades han plocka fram en passande oljepump och ytterligare några bra-att-ha-smådelar. Den gamla mannen i butiken följde sedan med ut för att titta på den svenska Volgan, där han berömde originaldetaljerna, skrattade åt den slätslitna mässingsnyckeln till dörrlåset och missnöjt pekade på de urblekta listerna runt bakljusen i plastkrom – tyvärr hade han inga nya liggande på hyllan.

The Volga shop in Tallinn, Estonia. Photo: Petter Lydén

En kryssning till Tallinn ger inte många timmar i stan, så nöjda med inköpen körde jag och ressällskapet Magnus i hög fart ner till hamnen för en nattresa hemåt.

Snow drifting in a GAZ 24 Volga. Photo: Petter Lydén

Trycket ökar (oljepumpen nu bytt)

ConventionalSådärja, sitter på balkongen och pustar ut efter nära fem timmar i garaget – vilket gav utdelning, volgan är nu körbar igen, med utbytt oljepump. Provstarten efter oljepåfyllning innebar lyckligtvis inga otrevliga överraskningar, istället hoppade oljetrycksmätaren upp till över mitten, vilket lovar gott. Jag körde dock inte motorn/oljan helt varm, så det återstår att se hur trycket står sig när oljan är varmtunn.

Att få oljetråget på plats var inte helt enkelt, jag var tvungen att lyfta motorn några millimeter i sina fästen, vilket jag gjorde med domkraft första gången och med en hävstång andra gången – och det blev en andra gång eftersom jag inte tänkt på hur långt oljepumpen sticker ner i tråget, vilket omöjligjorde min idé om att peta in packningen på plats efter att tråget passerat den trängsta biten (så att jag inte skulle skada packningen). Istället fick jag ta bort tråget igen, lägga in packningen och sen vrida den 90 grader så att den inte byggde på de där kritiska millemetrarna i framkant, där tråget är som svårast att få på plats.

Sex liter SAE 40-olja hällde jag i (av sorten på bilden), och för första gången bytte jag även filter, vilket känns bra. Det var en hel del avlagringar i botten av motorn.

Härnäst på tur står avgassystemet, hela ska bytas, och det kanske jag tar itu med senare i veckan.

Nyckeln till framgång, bokstavligt talat

2014-07-05 22.03.30 crop

Om man stoppar in nyckeln i tändningslåset och vrider om låser man upp rattlåset. Det är inget konstigt och gäller de flesta bilar. Det innebär t ex att man kan vrida på ratten – eller som i mitt fall, vrida på vänster framhjul. Det som jag felaktigt trodde var en begränsning i styrstagens vinklar, som alltså hindrade mig från att få ner styrstaget tillräckligt långt för att kunna lirka ut oljetråget, var i själva verket bara ett rattlås…

Jag lyckades alltså få ner styrstaget tillräckligt långt för att kunna ta bort oljetråget och därmed komma oljepumpen, som jag ska byta. Det var enkelt nog att skruva loss oljepumpen, två muttrar, och sen var det dags att lägga upp grejerna på köksbordet:

2014-07-05 19.00.43

På oljepumpen sitter en sorts uppsugningsgrej, som även innehåller ett grovt filter, och den har jag här skruvat bort från den gamla pumpen, för att kunna montera på min nya (begagnade) ersättningspump. Jag kunde inte se några direkta defekter på den befintliga oljepumpen, men förhoppningsvis kommer jag få upp oljetrycket tillräckligt när jag monterat min nya pump.

Vilket jag alltså inte gjort ännu, och det är jag glad för. Klockan var ca 21 när jag var färdig med pumpdetaljerna och hade rengjort oljetråget och kåpan över kopplingen, och jag var på väg att gå upp till garaget igen för att montera tillbaka allting. Men, efter att känt efter lite insåg jag att de räckte med de sex timmarna jag lagt hittills idag, och började plocka ihop och städa istället.

2014-07-05 17.12.09Att meka med gamla fordon är roligt, men stress är ett ganska säkert sätt att göra det o-roligt, och det tar tid – framför allt när man inte riktigt vet hur man ska göra och behöver lära sig efterhand (vilket gäller det mesta). Så nu har jag en oljepump färdig att montera och sedan ska jag försöka få en ny packning till oljetråget (och en hel hög med pinnbultar) på plats utan att förstöra den nya packningen, och slutligen oljetråget. Det får bli någon av de kommande dagarna/kvällarna, och det kommer säkert att ta sin tid.

Ny olja har jag köpt på SGA, som den andra Volgaägaren Magnus rekommenderade, och det var en bra rekommendation. Instruktionsboken säger olja med tjocklek (viskositet) SAE 30, men jag köpte en “rak” SAE 40, för att få upp trycket lite. Enligt säljaren på SGA (som ingav förtroende) är en modern multigradeolja faktiskt tunnare (när den är varm) än en gammaldags “rak” olja med samma SAE-tal (t ex SAE 10W-40 resp SAE 40).

En av de saker som är roligt med att meka själv är att man lär sig – både allmänt och om just det egna fordonet. Och när man inte riktigt vet hur man ska gå tillväga med just det man försöker sig på blir det en del omvägar. Så på grund av mitt oljepumpsbyte har jag nu även lärt mig att:

  • styrstagets kulleder går att öppna, och där inuti ska det finnas fett (vilket det knappt fanns på min bil, så det ska jag fylla på)
  • det verkar snudd på omöjligt att ta isär styrstagets kulleder…
  • armen som sitter på styrväxeln sitter massivt fast – jag hoppas att jag aldrig behöver ta bort den)
  • den hydrauliska kopplingens arm är enkelt tillgänglig när man lossar kåpan som täcker kopplingen
  • det går ganska enkelt att ta bort oljetråget – om man BÅDE låser upp rattlåset och lossar de två bultarna som håller styrstaget i ramen…

 

 

 

Oljetrågsfråga och takräckespremiär

Det roliga först: Takräcket jag fick i födelsedagspresent har kommit upp på bilen och bevisat sin duglighet – hemtransporten av ett skåp från myrorna gick alldeles utmärkt:

Sen var det dags att hissa upp bilen för två kommande jobb på undersidan: Byte av oljepump och byte av avgassystemet, inklusive alla packningar vid grenrör och insug, även mot motorn alltså. I mitt nya garage går det inte att gå runt bilen (det är trångt), men eftersom jag mest ska jobba under bilen borde det funka:

2014-05-24 16.26.40

Jag hade tänkte att oljepumpsbytet skulle gå rätt fort:

  • Tömma motorn på olja, på vanligt vis
  • Skruva bort oljetråget
  • Byta gammal pump mot nyare
  • Skruva tillbaka oljetråg med ny packning
  • Fylla på olja och samtidigt byta oljefilter

Men när jag rullade in under bilen och tittade på tråget satt det grejer i vägen, som jag inte alls tänkt på. Ett styrstag närmare bestämt. För all del även den stora framvagnsbalken, men hade det bara varit den skulle man kunnat dra ut oljetråget bakåt. Nu ser det istället ut som att man antingen måste ta bort styrstaget eller lyfta upp/ur motorn. Och det gav jag mig inte på idag. På bilden nedan syns framvagsbalken till höger, med två röda pallbockar under. I mitten oljetråget, som alltså är format så att det går ner mellan balken och styrstaget, vilket alltså går tvärs över tråget, väldigt nära dessutom.

2014-05-24 16.01.18