GAZ 24 Volga på vinteräventyr: Reservdelsresa till Tallinn

Den här texten skrev jag för två år sedan, för en svensk biltidning, men det kanske blev något missförstånd – de hörde nämligen aldrig av sig, så texten och bilderna blev liggande. I vilket fall, en vintrig Volgaresa:

GAZ 24 Volga hitting the shores of Estonia. Photo: Petter Lydén

När en gammal sovjetisk bil i Sverige börjar kärva kan utbudet av reservdelar kännas en smula begränsat. Lyckligtvis är det inte längre än en färja över Östersjön till delar av före detta Sovjetunionen, och i detta fall råkar den estniska huvudstaden Tallinn ha en hel butik tillägnad Kremls standardbil från 60-talet: GAZ 24 Volga.

My Volga in front of the Volga store in Tallin, Estonia. Photo: Petter Lydén

Volgan har funnits i min ägo sedan förra sommaren, då jag på motorcykel åkte runt Baltikum på jakt efter en Volga i lagom halvbra skick. I den lilla staden Bauska i Lettland fann jag den, trött men körbar, dessutom med hela bagaget fullt av reservdelar. Väl hemskeppad gick några månader till uppfräschning och anpassning till de svenska lagar som gällde 1979 (till exempel rullbälten) innan registreringsbesiktningen kunde klaras av. Den skedde dessutom i sällskap med ägaren till den enda andra GAZ 24 Volgan i Sverige, som har figurerat i tidningen Klassiker.

On the ferry from Sweden to Estonia: газ24 волга

Eftersom en annalkande 40-årsfest ändå motiverade en inköpsresa till Estland var det lika bra att köra över bilen och besöka några av de bildelsbutiker jag hittat via nätet och mejlkontakt med den hjälpsamma estniska Volgaklubben. Plats för några mindre bildelar borde det finnas i bagageutrymmet även efter de andra inköpen, så en snöslaskig kväll rullade Volgan ombord på färjan österut.

GAZ 24 Volga rolling off the ferry in Tallinn. Photo: Petter Lyden

En axelglappande vattenpump och dåligt oljetryck stod högst på listan av saker att hitta delar till, det vill säga två nya pumpar. Tallinn är en liten stad och i ett industriområde i utkanten hittade vi den första butiken, specialiserad på mestadels tunga fordon från sovjeteran. Ägaren var tillmötesgående och gick själv ut för att jämföra den vattenpump han hade liggande med den som satt monterad i min bil, men dessvärre var det fel modell. En uppsättning tändkablar, tändstift och ett oljefilter hittades dock till sympatiskt låga priser.

Trying to buy a water pump for a GAZ 24 in Tallinn. Photo: Petter Lydén

Nästa anhalt var själva huvudmålet – den dedikerade Volgabutiken – som ligger i ett vanligt bostadsområde mitt i Tallinn. På smala gångar mellan karossdelar och däck når man disken bakom vilken den åldrade butiksinnehavaren står i svart kostym. Efter vissa språkliga utmaningar lyckades han plocka fram en passande oljepump och ytterligare några bra-att-ha-smådelar. Den gamla mannen i butiken följde sedan med ut för att titta på den svenska Volgan, där han berömde originaldetaljerna, skrattade åt den slätslitna mässingsnyckeln till dörrlåset och missnöjt pekade på de urblekta listerna runt bakljusen i plastkrom – tyvärr hade han inga nya liggande på hyllan.

The Volga shop in Tallinn, Estonia. Photo: Petter Lydén

En kryssning till Tallinn ger inte många timmar i stan, så nöjda med inköpen körde jag och ressällskapet Magnus i hög fart ner till hamnen för en nattresa hemåt.

Snow drifting in a GAZ 24 Volga. Photo: Petter Lydén

Trycket ökar (oljepumpen nu bytt)

ConventionalSådärja, sitter på balkongen och pustar ut efter nära fem timmar i garaget – vilket gav utdelning, volgan är nu körbar igen, med utbytt oljepump. Provstarten efter oljepåfyllning innebar lyckligtvis inga otrevliga överraskningar, istället hoppade oljetrycksmätaren upp till över mitten, vilket lovar gott. Jag körde dock inte motorn/oljan helt varm, så det återstår att se hur trycket står sig när oljan är varmtunn.

Att få oljetråget på plats var inte helt enkelt, jag var tvungen att lyfta motorn några millimeter i sina fästen, vilket jag gjorde med domkraft första gången och med en hävstång andra gången – och det blev en andra gång eftersom jag inte tänkt på hur långt oljepumpen sticker ner i tråget, vilket omöjligjorde min idé om att peta in packningen på plats efter att tråget passerat den trängsta biten (så att jag inte skulle skada packningen). Istället fick jag ta bort tråget igen, lägga in packningen och sen vrida den 90 grader så att den inte byggde på de där kritiska millemetrarna i framkant, där tråget är som svårast att få på plats.

Sex liter SAE 40-olja hällde jag i (av sorten på bilden), och för första gången bytte jag även filter, vilket känns bra. Det var en hel del avlagringar i botten av motorn.

Härnäst på tur står avgassystemet, hela ska bytas, och det kanske jag tar itu med senare i veckan.