Fett och olja, samt en termokontakt i kastrull

I väntan på att topplocket återvänder från motorrenoveringsfirman fixade jag några andra småsaker: Isärtagning och infettning av styrleder, urtappning av motoroljan samt experimenterande på köksspisen för att lista ut hur den nya termokontakten är kopplad.

På bilden nedan syns de sex leder som jag ville ta isär och fetta in, vilket gick bra i alla fall utom de två längst ut, närmast hjulen, eftersom de satt fast så hårt att jag inte fick isär dem. Man kan tänka sig att de är just de två som är i störst behov av friskt fett, eftersom de är mest utsatta för att stänk och skräp från hjulen…

styrleder

Jag gav mig även på de sex smörjnipplar som finns i framvagnsupphängningen med fettsprutan.

Den usla oljan (pga den trasiga topplockspackningen och följande inläckage av vatten) syns på den lika usla bilden nedan.

2015-05-16 18.23.16 crop

Slutligen behövde jag klura ut hur den nya termokontakten jag köpt är kopplad. Den slår till vid två olika temperaturer, har alltså tre poler, men oklart vilken som är vilken. Bilden som går att googla fram verkar visserligen beskriva det, men det stämde inte med de resultat jag fick med multimeter och en kastrull nästan-kokande vatten på spisen. Nu är jag dock tämligen säker på att första kontakten sluts mellan de två yttersta polerna, andra kontakten på mittenpolen (och en av ytterpolerna, vilken som). Vilken av ytterkontakterna som är jord går inte att utröna och verkar inte heller spela någon roll…

24037935-1

”Jag byter topplockspackning på 3-4 timmar”

Innan jag påbörjade jobbet med att byta topplockspackning igår förmiddag läste jag på lite. Min egen verkstadsmanual gav inte så mycket information, annat än ordningen man ska dra fast muttrarna, så jag googlade lite. Det finns många forum där det diskuteras bilfrågor, på ett av hittade jag lite nyttig information från någon som sa sig byta topplockningspackning i en volvomotor på 3-4 timmar.

Min Volga i garaget - måttligt mycket plats.

Jag har nu jobbat två hela arbetsdagar i garaget och resultatet: Demontering. Inget packningsbyte, ingen återmontering av alla delar jag tagit bort. Men det är så det är när man mekar själv och ger sig på delar man inte har erfarenhet av – då måste det få ta tid. Annars blir i bästa fall stressigt jobbigt och mer sannolikt gör man fel någonstans.

I förmiddags gav jag mig på att försöka få loss topplocket, och att försöka förstå varför det satt fast. Det visade sig rätt snabbt att det var en av de tio pinnbultarna som toppen inte ville släppa taget om. Och så förblev det, dagen lång. Trots floder av WD-40.

Eftersom både block och topp är i aluminium är det ömtåligt, så det går varken att bända eller banka i någon större utsträckning. Jag byggde en liten brygga/handtag på ventilbryggsbultarna som jag sen använde för att försöka lyfta toppen med enhävstång och spännaband. Det gick inte. Jag provade tre olika fastsättningar av spännbandet, men varje gång jag tog i var det hela motorn jag lyfte.

I slutändan var det kombinationen av många små hammarslag på bultarna till grenröret, försiktigt bändande med gummiskaftet på en hammare, hävstången och mitt ryckande och vickande på blocket som gjorde susen.

Ytorna på blocket och toppen såg bättre ut än jag befarade, packningen var även den i förvånansvärt bra skick – men trasig på ett ställe, och det var också i den cylindern vattnet läckt in.

Nästa steg blir att göra rent toppen, se om ytan är tillräckligt bra och så fråga kunniga typer om skicket på ventilerna kräver åtgärd.

Motorrummet med topplocket borttagen (GAZ 24 Volga)

Att ställa tändningen – timing, tändinställningslampa/stroboskop, brytare etc

tandinstallningslampa_julaIdag köpte jag en fräsig plastlampa à la tv-spelspistol – en tändinställningslampa alltså. Jag har tyckt att Volgan drar omotiverat mycket bensin, och en given sak att kolla är då tändningen. För rätt länge sen hjälpte Magnus mig att ställa tändningen, dvs att vrida fördelaren så att timingen blev någotsånär rätt, men det finns ju fler delar som kan behöva justeras – och saker och ting kan ju ha ändrats.

Jag har visserligen läst på om hur tändningen fungerar på en bil, men andra har redan beskrivit det på ett bra sätt – så här finns en bra och illustrerad guide på ett forum för folkabubblor.

Eftersom jag har ytterligare en bil med något ojämn gång tänkte jag att det kunde vara värt att investera i en (billig) tändinställningslampa, och nu har jag alltså använt den på Volgan. Den funkade helt ok, dvs jag kunde se märkena på remskivan, men å andra sidan kunde jag med blotta örat komma fram till ungefär samma slutsats. Ett problem är att fördelaren nått sitt ena maxläge – jag vet alltså inte om det skulle ytterligare något bättre om den gick att vrida lite mer.

Det verkar vara lite olika om man ska ställa tändningen med vakuumslangen inkopplad eller inte, så jag testade med att ta bort min. Det gjorde nu ingen skillnad, men det beror antagligen på att min Volga inte har något sug i vakuumslangen – jag kunde inte känna någonting med fingret mot öppningen. Så jag skruvade även bort slangen (röret) från förgasaren och kände direkt på den medan jag gasade friskt – ingenting. Nu vet jag visserligen inte hur mycket vakuum det ska produceras (eller jo, i siffror vet jag, det anger Volgans reparationshandbok – bilden nedan, men det säger mig inget om jag ska kunna känna det mot huden eller inte), men jag skulle ju anta att det måste vara en hel del om det ska flytta plattan med brytarspetsarna.

Det skulle kunna förklara varför jag behövde vrida fördelaren till sitt maxläge, men jag vet lite för lite om hur det funkar för att säkert kunna avgöra.

Nästa steg var att kolla brytarspetsar, men efter att ha mätt upp rätt avstånd – 0,35 mm – kände jag att det inte var värt att pilla mer med dem. Vad jag kunde se var de inte speciellt slitna heller.

Tändstiften så, och de var inte någon jättevacker syn (de är inte gamla, jag bytte förra året och har inte kört så värst mycket sen dess):

tandstift_oljigt

Av det jag förstår är själva elektroden helt ok – alltså färgen och frånvaron av beläggningar etc (dålig bild, jag vet). Men basen! Alldeles för oljig. Efter diverse nätläsande sluter jag mig till att de är mer gegg än vad bara en för fet bränsleblandning kan åstadkomma, och då återstår den jobbiga slutsatsen att det läcker olja in i förbränningsrummet – från ventilerna eller någon annanstans. Inget jag tänker göra något mer åt just nu…

 

Nyckeln till framgång, bokstavligt talat

2014-07-05 22.03.30 crop

Om man stoppar in nyckeln i tändningslåset och vrider om låser man upp rattlåset. Det är inget konstigt och gäller de flesta bilar. Det innebär t ex att man kan vrida på ratten – eller som i mitt fall, vrida på vänster framhjul. Det som jag felaktigt trodde var en begränsning i styrstagens vinklar, som alltså hindrade mig från att få ner styrstaget tillräckligt långt för att kunna lirka ut oljetråget, var i själva verket bara ett rattlås…

Jag lyckades alltså få ner styrstaget tillräckligt långt för att kunna ta bort oljetråget och därmed komma oljepumpen, som jag ska byta. Det var enkelt nog att skruva loss oljepumpen, två muttrar, och sen var det dags att lägga upp grejerna på köksbordet:

2014-07-05 19.00.43

På oljepumpen sitter en sorts uppsugningsgrej, som även innehåller ett grovt filter, och den har jag här skruvat bort från den gamla pumpen, för att kunna montera på min nya (begagnade) ersättningspump. Jag kunde inte se några direkta defekter på den befintliga oljepumpen, men förhoppningsvis kommer jag få upp oljetrycket tillräckligt när jag monterat min nya pump.

Vilket jag alltså inte gjort ännu, och det är jag glad för. Klockan var ca 21 när jag var färdig med pumpdetaljerna och hade rengjort oljetråget och kåpan över kopplingen, och jag var på väg att gå upp till garaget igen för att montera tillbaka allting. Men, efter att känt efter lite insåg jag att de räckte med de sex timmarna jag lagt hittills idag, och började plocka ihop och städa istället.

2014-07-05 17.12.09Att meka med gamla fordon är roligt, men stress är ett ganska säkert sätt att göra det o-roligt, och det tar tid – framför allt när man inte riktigt vet hur man ska göra och behöver lära sig efterhand (vilket gäller det mesta). Så nu har jag en oljepump färdig att montera och sedan ska jag försöka få en ny packning till oljetråget (och en hel hög med pinnbultar) på plats utan att förstöra den nya packningen, och slutligen oljetråget. Det får bli någon av de kommande dagarna/kvällarna, och det kommer säkert att ta sin tid.

Ny olja har jag köpt på SGA, som den andra Volgaägaren Magnus rekommenderade, och det var en bra rekommendation. Instruktionsboken säger olja med tjocklek (viskositet) SAE 30, men jag köpte en ”rak” SAE 40, för att få upp trycket lite. Enligt säljaren på SGA (som ingav förtroende) är en modern multigradeolja faktiskt tunnare (när den är varm) än en gammaldags ”rak” olja med samma SAE-tal (t ex SAE 10W-40 resp SAE 40).

En av de saker som är roligt med att meka själv är att man lär sig – både allmänt och om just det egna fordonet. Och när man inte riktigt vet hur man ska gå tillväga med just det man försöker sig på blir det en del omvägar. Så på grund av mitt oljepumpsbyte har jag nu även lärt mig att:

  • styrstagets kulleder går att öppna, och där inuti ska det finnas fett (vilket det knappt fanns på min bil, så det ska jag fylla på)
  • det verkar snudd på omöjligt att ta isär styrstagets kulleder…
  • armen som sitter på styrväxeln sitter massivt fast – jag hoppas att jag aldrig behöver ta bort den)
  • den hydrauliska kopplingens arm är enkelt tillgänglig när man lossar kåpan som täcker kopplingen
  • det går ganska enkelt att ta bort oljetråget – om man BÅDE låser upp rattlåset och lossar de två bultarna som håller styrstaget i ramen…