GAZ 24 Volga på vinteräventyr: Reservdelsresa till Tallinn

Den här texten skrev jag för två år sedan, för en svensk biltidning, men det kanske blev något missförstånd – de hörde nämligen aldrig av sig, så texten och bilderna blev liggande. I vilket fall, en vintrig Volgaresa:

GAZ 24 Volga hitting the shores of Estonia. Photo: Petter Lydén

När en gammal sovjetisk bil i Sverige börjar kärva kan utbudet av reservdelar kännas en smula begränsat. Lyckligtvis är det inte längre än en färja över Östersjön till delar av före detta Sovjetunionen, och i detta fall råkar den estniska huvudstaden Tallinn ha en hel butik tillägnad Kremls standardbil från 60-talet: GAZ 24 Volga.

My Volga in front of the Volga store in Tallin, Estonia. Photo: Petter Lydén

Volgan har funnits i min ägo sedan förra sommaren, då jag på motorcykel åkte runt Baltikum på jakt efter en Volga i lagom halvbra skick. I den lilla staden Bauska i Lettland fann jag den, trött men körbar, dessutom med hela bagaget fullt av reservdelar. Väl hemskeppad gick några månader till uppfräschning och anpassning till de svenska lagar som gällde 1979 (till exempel rullbälten) innan registreringsbesiktningen kunde klaras av. Den skedde dessutom i sällskap med ägaren till den enda andra GAZ 24 Volgan i Sverige, som har figurerat i tidningen Klassiker.

On the ferry from Sweden to Estonia: газ24 волга

Eftersom en annalkande 40-årsfest ändå motiverade en inköpsresa till Estland var det lika bra att köra över bilen och besöka några av de bildelsbutiker jag hittat via nätet och mejlkontakt med den hjälpsamma estniska Volgaklubben. Plats för några mindre bildelar borde det finnas i bagageutrymmet även efter de andra inköpen, så en snöslaskig kväll rullade Volgan ombord på färjan österut.

GAZ 24 Volga rolling off the ferry in Tallinn. Photo: Petter Lyden

En axelglappande vattenpump och dåligt oljetryck stod högst på listan av saker att hitta delar till, det vill säga två nya pumpar. Tallinn är en liten stad och i ett industriområde i utkanten hittade vi den första butiken, specialiserad på mestadels tunga fordon från sovjeteran. Ägaren var tillmötesgående och gick själv ut för att jämföra den vattenpump han hade liggande med den som satt monterad i min bil, men dessvärre var det fel modell. En uppsättning tändkablar, tändstift och ett oljefilter hittades dock till sympatiskt låga priser.

Trying to buy a water pump for a GAZ 24 in Tallinn. Photo: Petter Lydén

Nästa anhalt var själva huvudmålet – den dedikerade Volgabutiken – som ligger i ett vanligt bostadsområde mitt i Tallinn. På smala gångar mellan karossdelar och däck når man disken bakom vilken den åldrade butiksinnehavaren står i svart kostym. Efter vissa språkliga utmaningar lyckades han plocka fram en passande oljepump och ytterligare några bra-att-ha-smådelar. Den gamla mannen i butiken följde sedan med ut för att titta på den svenska Volgan, där han berömde originaldetaljerna, skrattade åt den slätslitna mässingsnyckeln till dörrlåset och missnöjt pekade på de urblekta listerna runt bakljusen i plastkrom – tyvärr hade han inga nya liggande på hyllan.

The Volga shop in Tallinn, Estonia. Photo: Petter Lydén

En kryssning till Tallinn ger inte många timmar i stan, så nöjda med inköpen körde jag och ressällskapet Magnus i hög fart ner till hamnen för en nattresa hemåt.

Snow drifting in a GAZ 24 Volga. Photo: Petter Lydén

Till salu: TV-Volga som rundat Svarta havet

tv-volga1

På den estniska annonssajten ”Guldbörsen” finns just nu en väldigt strajpad Volga till salu (€2200), och läser man annonstexten visar det sig att bilen är en av sju volgor som körde runt Svarta havet tidigare i år. Det verkar vara estniska TV3 som satt ihop ett antal lag med diverse tv- och radiopersoner, några artister och lite annat för att göra en ”kulturresa”. På sajten finns länkar till tv-inslag och tidningsartiklar, samt till deras sida på Facebook.

1907958_229222817274101_721921968_n

kultuurimatk

kulturresa1

Volgaaffären i Tallinn

kauplus_volga

Nästa måndag ser jag fram emot ett besök i affären på bilden ovan – mitt i Tallinn ligger alltså den här lilla butiken som specialiserat sig på delar till gamla Volgor. Det var via den estniska Volgaklubben jag fick tipset, av en vänlig man vid namn Martin. Han har även i detalj förklarat vilka fälgar som passar och vilka som inte passar, vad som skiljer olika årsmodeller åt etc – en av alla dessa män med väldigt mycket kunskap om ett väldigt smalt litet område. Klart värdefullt för mig som nybliven Volgaägare.

På nätet har jag även hittat två andra företag i Tallinn som har en del reservdelar, så i jakt på bland annat en ny vattenpump blir det nog besök på Akuant och Code Varuosad också.

Estland –> Lettland?

2013-07-04 09.54.31Dagen började kraftfullt med havregrynsgröt, den glädjande hallonsylten smakade nästan hemgjort på hipstercaféet i Kalamaja. Rallyföraren från igår hade tipsat om en stad, Koeru, där det funnits nån form av servicebyggnad för Volga (jag förstod inte riktigt vad han sa), och därför skulle det också finnas många volgor i trakten. Så jag körde åt sydöst, 12 mil närmaste vägen, men jag kringelkrokade mig dit på trevligare mc-vägar.

Koeru visade sig vara en ett pyttelitet samhälle, jag körde fram och tillbaka på jakt efter något som kunde tänkas leda till en Volga, men det var bara landsbygdsidyll överallt. Jag hittade en bilverkstad, men de ställde sig helt frågande till att det skulle finnas några Volgor i trakten. Så jag körde norrut igen, mot boendet i Tallinn.

På vägen stannade jag vid en ”vägkrog”, som såg normal nog ut. När jag undrande stod framför dörren där det stod ”Stop!” öppnades en liten lucka i väggen, och en rätt barsk kvinna undrade vad jag ville ha. Det var alltså den enda kontakten man kunde ha, genom luckan, och medan jag satt och drack min cola stannade ett antal bilar som i varierande grad verkade förstå var man skulle beställa.

2013-07-04 16.40.46

Idag alltså ingen framgång alls i jakten på en Volga, men jag har fått adressen till en lettisk annonssajt där det finns betydligt fler intressanta bilar till salu än vad som annonseras i Estland. Så kanske kanske blir det en utflykt över gränsen i helgen, här är en möjlighet:

SS.LV Gaz 24, Cena 400 Ls. Labs stavoklis savam gadam, ruc un brauc ari. - Sludinajumi

Annonsen med bilder: http://www.ss.lv/msg/lv/transport/cars/gaz/24/anjmb.html

(För övrigt är det lite roligt att telefonens autocorrect tycker att ”Lennart” funkar lika bra som ”Lettland” – lite samma vibb eller?)

 

Okej, jag hade inte hittat den, men jag hittade en annan, fast nog inte den heller

Efter fyndet av den vita Volgan åkte jag tillbaka genom Rapla, stannade för lunch (sill, smetana, lök, ägg och saltgurka på rostat mörkt bröd!) och fortsatte lite planlöst letande. Och hittade den här:

2013-07-03 15.30.53

Alltså en GAMMAL Volga, äldre än vad jag vill ha, men jag var ju tvungen att fråga bilverkstadsinnehavaren om han kanske visste något. Ingen syntes dock och efter lite letande och frågande pekade någon mot ett hus. Där höll två äldre män på att måla en vägg och jag närmade mig lite försiktigt med ett ”Tere!”. Tere tillbaka och jag frågade om han pratade engelska – nej, men väl estniska, ryska, finska och lite – tyska! Så på ömsesidigt knagglig tyska kom vi fram till att jag var intresserad av en Volga, och han samlade på gamla ryska bilar(!). Han frågade:

– Vill du se dem?
– Oh yes, please!

Sa jag, och så gick vi bort till en väldigt stor lagerlokal där han låste upp hänglåset, sköt undan dörren och började dra av skynkena på bil efter bil. Mycket riktigt fanns där en Volga av typen jag letar efter (och en Moskvich, en en ukrainsk Fiatkopia med 1000-kubiks V4 och en massa annat som jag inte kände till eller uppfattade namnet på). Bilen i fråga var i väldigt fint skick, omlackad originalbrun-beige och han hade gjort allting själv. Åtta månader hade det tagit sa han.

– Kan du tänka dig att sälja den?
– Hmm, nja, ja, kanske – med mestadels kroppsspråk och minspel.

Vi kollade lite mer på bilen, det visade sig att den var gaskonverterad, alltså kan gå på antingen bensin eller motorgas (inte den moderna typen, tänk gasol – LPG). Vilket fick mig att undra hur det skulle gå i en svensk registreringsbesiktning. Till slut fick jag honom att säga ett pris – fünfzehn – och när jag sa (och klappade mig på innerfickan) att jag har 1000 här, blev svaret att det var för lite (och jag antar att han menade femtonhundra euro). Vi skildes vänligt, jag sa att jag kanske skulle komma tillbaka och han såg glad ut.

Klockan var nu så mycket att jag lika gärna kunde köra tillbaka till den vita Volgan, och efter en kvarts väntan dök faktiskt ägaren upp – med sin son. Snabbt fick jag beskedet att den inte var till salu, men vi hade en lång pratstund (och bilförevisning) och de ringde flera samtal för att kolla med bekanta om nån kände till nån Volga till salu. Sonen hade alltså gett sin pappa en likadan bil som pappan brukade tävla med i rally – mästare i Sovjetunionen om jag förstod det rätt! Och just den här bilen var mycket riktigt också lite modifierad: Nyare topp, annan (stor!) sovjetisk förgasare – helt utan luftfilter – och lite annat. Sonen (27) visade till och med i mobilen ett par gamla digitaliserade filmklipp av pappans (68) grussladdande tävlingsinsatser i sin Volga på 80-talet.

Det börjar kännas som att det här faktiskt kan funka!

Jag har hittat den!

image

Den perfekta bilen! I ett industriområde i Rapla bara stod den där, liksom alldeles väntande. Ägaren var dock inte där, men hans kollegor sa att han skulle komma ikväll. På frågan om den kunde tänkas vara till salu svarade de att det nog inte var så troligt, ägaren hade fått den i födelsedagspresent av sin son…

Dessutom är bilen i väldigt fint skick, dvs sannolikt för dyr, och de breddade fälgarna skvallrar om någon som har ett visst motorintresse, och kanske har investerat mer pengar under huven.

Men man vet aldrig, jag lämnade mitt lokala mobilnummer och kör kanske tillbaka om nån timme…

Nu börjar det!

Idag åker jag till en del av före detta Sovjetunionen som är medlem i EU – vilket betyder att fordonsimport inte är lika jobbigt – och siktar på att komma hem med en bil. Estland är stället, bilen är en Volga, eller GAZ 24 som den mer detaljerat heter.

Jag tror jag har gillat utseendet på Volgan ända sen jag såg en första gången, på tidigt 90-tal, och varje gång jag sen dess varit tillbaka i ett östeuropeiskt land där jag sett bilarna har jag gillat dem. För ungefär ett halvår sen kom jag på att jag faktiskt kunde försöka köpa en, och importera den till Sverige, just eftersom det nu finns EU-länder där det rullar (nåja) volgor.

Planen är alltså att på plats hitta en lämplig bil, via tidningsannonser, direktkontakt och genom att helt enkelt köra runt på landet och leta. Internet är ju bra, men kanske inte så använt av de säljarna jag tänker mig.

Tanken är också att löpande uppdatera den här sajten (bloggen) med hur det går – så välkommen tillbaka!

(Jag väntar mig inget större antal besökare på den här sajten, men det är lite roligt att en av de första, enligt besöksstatistiken, var uppkopplad på kriminalvårdens närverk 🙂