Varm och framgångsrik provkörning utan vindrutetorkare

2013-11-30 17.19.27Det var värst vad snabbt motortemperaturen steg, tänkte jag när jag körde mot macken för att pumpa däcken. Kan det möjligen vara termostaten som har fastnat efter det långa stillaståendet?

Nej, visade det sig – bara jag som glömt fylla på kylarvätska efter de 5-6 liter jag tappade ur när jag bytte slangen till värmepaketet… Så med ett antal friska liter vatten från macken sansade sig temperaturmätaren snabbt och åkte ner från 120+ grader till normala 80.

Jag var alltså ute och åkte med mitt nya avgassystem (men utan plåten som vindrutetorkarena sitter i, se lilla bilden), som verkar fungera felfritt. Det nya insugets nippel för slangen från ventilkåpan har jag än så länge bara pluggat, eftersom jag ville provköra med “gamla” upplägget först. Men jag har köpt slang och ska väl sluta vevhusventilationen de närmaste dagarna.

2014-10-11 15.13.27

Orsaken till vindrutetorkarproblemet visade sig som jag trodde vara en mutter som hoppat av,  men jobbigare är orsaken till det: Fästet till ena torkararmen, där karossplåten gett upp och expanderat till ett för stort hål (se bild ovan). Så där behövs det antagligen svetsas innan det är någon poäng att försöka montera ihop länkaget till torkarna igen. Så här såg det förra gången jag pillade med vindrutetorkarna:

2013-12-01 12.23.30 crop

Äntligen! Ett nytt avgassystem på plats

I förra inlägget beskrev jag hur det nya avgasröret behövde bockas, idag provmonterade jag och fann till min glädje att den nya vinkeln var helt rätt (tack Mange för svetsningen!). Nästa rör (mellan första röret och ljuddämparen var dock för långt, så jag kapade bort ett par centimeter – och allting passade. På med avgasmonteringspasta och ihop med grejerna, skruva dit klamrarna – och provstarta. Tyst och fint!

2014-10-07 19.58.27 crop

Nu ska jag bara köpa en slang till vevhusventilationen, eftersom mitt nya grenrör har ett intag som det gamla saknade. Sen ska det gå att köra med Volgan igen. Och då är det dags att fixa:

1. Vindrutetorkarna

2. Bromscylindern

3. Bakhjulet (som jag knäckte fälgen på i Estland i januari)

Och sen har det säkert uppstått nåt nytt fel att ta tag i…

 

Urkapat, böjt och svetsat avgasrör

I ett par tidigare inlägg har jag beskrivit problemet jag hade med att montera ett nytt avgassystem (det passade inte), och hur jag funderade på att lösa det. Jag övergav tanken på att använda någon sorts flexibel koppling mellan rören och gav mig på att försöka böja till det befintliga röret istället.

Med en lånad gassvets (tack Magnus B!) och ett nyinköpt skruvstäd (ett litet uselt skruvstäd) eldade jag på tills röret glödde rött och försökte böja det.

2014-09-27 16.56.43

Det gick inte. Alls. För hårt rör och för dåligt skruvstäd, så jag kontaktade en annan vän (Magnus H), som både har bättre verkstadsutrustning och kan hantera en svets.

Vi diskuterade olika varianter ett tag och fastnade för att göra ett snitt i röret, kapa ur en liten bit, böja det och sen svetsa ihop det igen. Vilket Magnus gjorde med bravur:

Det färdiga resultatet ser ni nedan, tyvärr har jag inte hunnit provmontera det på Volgan ännu – men är så klart mycket spänd på om det kommer att passa…

2014-09-30 22.43.52

Veckans avgasrörsfråga: Böja eller kapa?

Jag har alltså ett främre avgasrör som slutar i fel vinkel. Min första tanke var att böja till det, även om jag inte riktigt visste hur det skulle gå till (det borde inkludera värme och ett skruvstäd). Nu har goda råd inhämtats och tydligen är det svårt att böja till ett avgasrör med enkla medel utan att det spricker, eftersom godset är så tunt. Att fylla röret med sand minskar risken, men det känns inte så lockande ändå.

Så kom då förslaget av en enklare typ: Kapa bort en bit av det felvinklade röret och ersätt den kapade biten med en flexibel avgasslang. Dölätt. Men också en jobbig tanke att sätta vinkelslipen i ett helt nytt originalavgasrör…

Googlar man lite hittar man olika sorters flexibla avgaslösningar, dessutom i väldigt olika prisklasser. Först två billiga alternativ (vissa av er lär känna igen webbplatsen), sen lite dyrare grejer från Ferrita:

Flexibel avgasslang 2

Flexibelt skarvrör 2

ferrita

ferrita2

 

När man googlar vidare och börjar läsa på olika bilforum hittar man uttalanden som detta:

flexrör ska bara användas för att avlasta röret tex mellan motorn och katen på en fwd bil

annars duger det inte till något!

går det inte sönder så får man bulta samtliga ljudämpare i karossen för att man ska kunna få skiten att inte hamna i lägen där dom slår i mot karossen

lösningen är bara kostsam och gör inget lättare
man brukar kunna lösa det mesta med lite böjar och en svets

men också som detta:

Jag använder avgasslang, vilket är en helmetallisk slang som på ngt sätt är falsad ihop. Den trär man ovanpå rören och spänner fast med klämmor som ser ut som två U gjorda av rundjärn. Rundjärnen är ca 8 mm i diameter och det är alltså M8 mutter som man spänner med. Det bygger alltså radiellt ca 1mm (slang) + 8 mm rundjärn. Klämman kan vridas så att muttrarna inte bygger ngt nedåt.

Inte så snyggt, men det funkar. Man vinner dock inga utställningstävlingar med en sådan lösning.

Frågan är alltså: Böja eller kapa?

 

BYTT grenrör – och nu vet jag även hur vevhusventilation fungerar

Hela söndagen tillbringades inte i garaget – jag var tvungen att börja dagen med att åka och köpa stålborste för maskinmontering, för att göra rent topplockets yta mor grenrör och insug. Men resten av dagen växlade jag mellan att halvligga nerlutad i motorrummet och helligga under motorn – med domkraftslyft och pallbockande mellan varje gång…

Med slätt och fint topplock satte jag dit en ny packning och mitt nya grenrör med det gamla insuget monterat på. De gamla pinnbultarna i toppen var ganska ok, liksom de gamla fingängade mässingsmuttrarna, men en av dem släppte i gängorna när jag drog åt. Det var dock inte lika jobbigt som konstaterandet att det inte blev tätt – på grund av planskillnad mellan insug och grenrör. Insuget satt precis som det skulle mot blocket, men grenröret hade ett litet mellanrum, åtminstone i överkant. Jag hade sett planskillnaden innan monteringen men hoppades att packningen skulle ta hand om den. Det gjorde den inte.

Det blev en promenad hem för att hämta det andra insuget och en lunch på snabbnudlar.

Insuget som kom monterat på mitt nya grenrör har en annan förgasarplatta och ett gängat hål för en slang från vevhusventilationen (mer om den nedan), vilket mitt gamla inte har. Men det blev planare ihop med grenröret och förhoppningsfull började jag dra fast det på motorn. Hepp! Ombytta roller! Tätt grenrör, men glappande insug…

Sista försöket innebar att dra åt bultarna mellan grenrör och insug före monteringen på blocket, eftersom jag tidigare låtit de vara lite lösa i förhoppningen om att det skulle kunna få bitarna att sitta rätt. Det hjälpte, lyckligtvis, och med det på plats satte jag tillbaka förgasaren. Lite svårt var det att komma ihåg var och hur de olika slangarna, rören, stagen och vajrarna skulle sitta, men det kändes som att allt hamnade rätt.

För åttifjärde gången denna söndag hissade jag upp bilen och rullade in under den med mitt nya avgasrör under armen. Det gick hyfsat enkelt att få dit, men inte riktigt i den vinkel jag skulle önskat – några millimeter till godo mot ramen känns för lite, med tanke på hur mycket en motor och därmed avgasröret rör sig.

2014-08-24 20.47.24

På bilden ovan syns det nya grenröret+insuget monterat (med två nya muttrar på den pinnbult som kanske inte är helt frisk), det nya avgasröret skymtar i nederkant och den vita “fläcken” på fotot är trasan jag tryckt in i hålet som jag saknar anslutning till (för vevhusventilationen). I detta läge var det dags att provstarta (resten av avgasystemet får vänta), och med ett ordentligt oväsen gick den snällt igång. Jag ville mest kolla att det blivit tätt och att jag fått tillbaka förgasaren på rätt sätt – och så verkar det, även om det svårt att riktigt avgöra vid tomgångskörning med kall motor utan ljuddämpare.

Resten av avgassystemmonteringen får bli en annan dag.

Vevhusventilation – varför, hur?

Från toppen av en bilmotor brukar det gå en slang till någon av de delar som förser motorn med luft/bensin. Fram till nu har jag trott att det är för nån enstaka oljeskvätt som åker upp i motorns topp då och då, och som då tas hand genom att ledas in i förbränningen igen. Nu har jag lärt mig (genom ett antal artiklar och foruminlägg på det fantastiska internetet) att det inte är riktigt så enkelt.

När motorn går bildas gaser (som även innehåller rester från ofullständig förbränning) som inte leds ut genom avgassystemet utan istället samlas i motorns topp. De behöver tas om hand (släppas ut), och det gjordes förr i tiden genom en slang till – luften. Det behöver även komma in luft i motorns topp, och det skedde förr genom en ventilation till själva motorrummet.

Från 1969 är det i Sverige obligatoriskt med sluten vevhusventilation och den fungerar på följande vis (givetvis finns variationer):

  • en slang leder överskottsgaserna till motorns insug, så att oförbrända gaser och oljerester kan förbrännas istället för att släppas ut i luften
  • en annan slang leder till luftrenaren, som vid låga varvtal suger in luft till motorns topp. Vid höga varvtal fungerar den istället på samma sätt som slangen till insuget, och leder alltså oförbrända gaser genom förgasaren in i motorn igen

På min Volga går det en slang från ventilkåpan till luftrenaren. Det finns även en koppling för en ytterligare en slang, som på min bil bara lett rakt ut i motorummet, utan slang alltså. På mitt nya insug finns det uttag som denna andra slang ska kopplas till, vilket jag i allra högsta grad kommer att göra – nu vet jag ju vilken funktion den fyller, och den är inte dum.

Man kan ju också konstatera att min bil egentligen inte skulle klarat registreringsbesiktningen i befintligt utförande…

Nytt grenrör och bytt värmeslang

Före sommarsemestern plockade jag bort det gamla skruttiga avgassystemet och även grenröret. Det senare visade sig vara riktigt uselt (krävde planfräsning), och efter att ha kollat runt med ett antal firmor i Stockholmsområdet – som antingen inte kunde göra jobbet eller skulle ta väldigt mycket betalt – beslöt jag mig för att köpa ett nytt. Eftersom bultarna som håller ihop grenrör och insug var helt slut (rostiga och knappt några gängor kvar) valde jag att köpa en kombo från Dimitri i Hamburg, alltså både nytt grenrör och nytt insug, inklusive nödvändiga bultar etc.

2014-08-19 20.50.59Tidigare i veckan anlände det med posten och när jag öppnat paketet visade det sig att det inte riktigt såg ut som på försäljningsbilden – insuget hade en annan form på fästytan för förgasaren t ex. Idag har jag monterat det gamla insuget (som var helt ok, det är i aluminium) på det nya grenröret, men när jag skulle flytta pinnbultarna som håller avgasröret gick jag bet – de satt väldigt fast. Den andra Volgaägaren (Magnus) erbjöd sig vänligt att bistå med svetsvärme, så jag tog hojen till Aspudden med två grenrör i en ryggsäck.

Den ena bulten gick av, den andra lossnade – så det fick bli backupalternativet: Gängstång, vilket Magnus turligt nog hade liggande. Så imorgon ska jag se om jag kan få allt på plats. Med förgasare och grenrör bortplockat var det enkelt att komma åt slangen mellan motorn och kupévärmen (som var väldigt gammal och spröd), så nu har även fått den bytt till en ny tillförlitligare ny slang.

Demonterat grenrör, insug och delvis avgassystem

Ett besök i den andra Volgaägarens (Magnus) garage för att hjälpa honom att lufta kopplingen (han hade bytt slangen till slavcylindern) gjorde att jag kunde studera hur det nya avgassystemet monterats på hans bil – och därmed känna mig redo att börja skruva loss mitt gamla.

Eftersom jag inte bara ska byta avgassystemet utan även packningarna mellan grenrör och insug var det lite fler grejer att skruva bort. Luftrenaren försvann enkelt, förgasaren krävde bortplockade bensinslangar, chokevajer och gasreglaget. Med dem borta gick det att komma åt de flesta muttrarna som håller fast grenrör och insug i motorn, men två muttrar på undersidan krävde jobbigare handgrepp. Oväntat och otroligt skönt satt inte en enda av muttrarna speciellt hårt fast, det gjorde inte heller de två muttrar som fäster avgasröret i grenröret. Så långt gick allting bra (förutom det svåra i att nå in i motorummet när bilen står på pallbockar i framkant), men grenröret ville bara inte släppa från motorn. Rostlösande sprej och en massa dragande hjälpte inte, så jag tänkte att man kanske måste lossa de 4 muttrar som håller ihop grenrör och insug – vilket inte är det lättaste när allt sitter fast på motorn. Till slut gick det, men gjorde ingen skillnad. Ett par hammarslag på grenröret gjorde dock det, och till slut kunde jag plocka bort hela paketet från motorn.

2014-07-09 22.57.47

Med halva avgassystemet löst tänkte jag avsluta med att skruva bort hela alltet från bilen och ålade in under bakre delen av bilen – som inte stod på pallbockar. Det var givetvis för trångt, så ut igen och in med domkraft. Efter några centimeters höjning tog det stopp – bakre kofångaren tog i ett stag på bakre garageväggen. Jag har alltså ett så litet garage att bilen måste stå helt rakt (och då blir det väldigt svårt att passera längs en sidan) och bara en eller möjligen två centimeter från garagedörren, om det ska finnas plats i bakkant för att lyfta bilen…

Det får bli ett jobb för morgondagen dock, då jag även ska ta isär insug och grenrör för att byta den läckande packningen dem emellan. Jag har inte studerat grenrörspackningen ordentligt ännu, för att se om det läckt vid den också, men så här ser det ut:

2014-07-09 22.37.45 crop

Sen återstår bara att se om det nya avgassystemet passar – vilket det inte helt och hållet gjorde på Magnus Volga, där fick ett rör kapas några centimeter.

Så ska det inte låta

2013-10-23 21.29.25Tänk vad många olika hål och läckor det kan finnas i ett avgassystem. Till exempel ett par hål i själva ljuddämparen, läckor i skarven mellan ljuddämparen och avgasröret, läcka i avgasrörets fäste till grenröret och så huvudnumret: En läcka i insugets bultade fäste på grenröret, där de sovjetiska ingenjörerna tyckte det var en god idé att låta avgaserna virvla upp för att värma insuget. När de kunde nöjt sig med att låta metallen överföra värmen. Nu har jag istället en inte så välljudande bil, eftersom den gamla packningen mellan insug och grenrör har blåst bort på ett ställe (antagligen sen jag började köra lite mer med bilen, och har kunnat varva lite mer). Och eftersom det tar åtskilliga timmar att åtgärda (förgasare ska monteras bort med alla slangar och kopplingar, grenröret och insuget lossas från motorn och då behöver den packningen också bytas mm) kommer jag inte att göra det i första taget. Återstår avgaspasta, alltså sån där gegga man köper på macken och kletar på hålet, med den naiva förhoppningen om att den ska sitta kvar och täta hålet. Vi får väl se i nästnästa vecka, då bilfixandet återupptas.