100% legal

image

Här står vi, på en av de många bilskrotarna utanför Huddinge, och väntar på odubbade däck i rätt dimension. Fram till nu har jag kört med fyra för små (175/70R14) vinterdäck, dessutom dubbade fram. Nätletandet efter en omgång bättre begagnade däck gav inget förutom några överprissatta sommardäck i Täby. Att köpa nytt går så klart, men lite onödigt dyrt i det här skedet. En mejlfråga till samtliga bilskrotar (tänk butik för både begagnade och nya delar, de här företagen gör mycket mer än att krossa bilar) i sthlms-området gav inte heller något, förutom två trötta däck i Södertälje. Men ett handfast letande bland däcken på skroten gav till slut resultat – och nu sitter det fyra stycken fina däck (i så rätt storlek – 185/80R14 – det går att hitta bland moderna däck) på bilen. Bilden nedan visar resultatet, om än med en otroligt dålig mobilkameravitbalans. Och navkapslarna får vänta tills jag fixat några detaljer till, eftersom det krävs ett vertyg i kofotsstorlek för att få loss dem – vilket ju känns måttligt kul om man får punka nånstans och ska byta till reservhjulet, bara för att inse att man inte få loss ett litet kromat lock…

image

Mannen på skroten som bytte däck på mina gamla fälgar hade med sig tre av sina barn, i åldrar mellan 2 och typ 8 år, som larvade runt bland bildelar, tryckluftsverktyg och – ja, skrot. Bestämt hårt men ofta också kärleksfullt mjukt kan man väl beskriva det föräldraskap jag såg utövas under de dryga tre timmar jag var där, och skillnaden mot de föräldraskap jag oftast stöter på var slående på ett område – det beskyddande, som på skroten helt saknade prefixet över-, på ett fint sätt.