Jag var på väg hem från Allbildelar i Gladö industriområde när Volgan plötsligt dolde allting bakom mig i ett vitt rökmoln, ungefär som det på bilden. Dagarna innan hade jag sett mer rök än vanligt, särskilt vid start och vid gas efter tomgång. Nu verkade det som att en stunds stillastående gav generande stora rökmoln när jag väl gasade.
Anledningen till skrotbesöket var mitt beslut att äntligen göra något åt den bristfälliga kylning som frånvaron av fläktkåpa sedan kylarbytet orsakar. Och det jag tänkte göra var att köpa en elektrisk kylarfläkt från en moderna bil och montera som extrafläkt, så att köer och annan långsamkörning inte överhettar motorn.
Tyvärr har självplockskroten jag tidigare använt slutat med självplock, så jag fick kolla de andra skrotarna i Gladö. Den första gav inget, men de trevliga typerna på Allbildelar lät mig gå runt på sitt lager och mäta fläktar för att hitta något i passande dimension. En av de anställda demonstrerade även att det inte går att byta håll på luftströmmen i en fläkt genom att koppla om plus/minus – visst, fläkten snurrar åt andra hållet, men det blåser knappt alls. Och det beror på att fläktbladen är väldigt assymetriska och därmed anpassade för bara en riktning.
Till slut hittade jag en A/C-fläkt från en Mistubishi Carisma -00 med väldigt lämpliga mått – och rätt riktning på fläktblåset. Den verkar ha minst 2 hastigheter (4 sladdar in till motorn), och det är bara bra. Tyvärr är hela fläktpaketet lite för ”tjock”, så jag måste montera bort Volgans mekaniska fläkt. Och det är lite jobbigt eftersom termokontakten som slår på fläkten har fel temperaturkänslighet på min bil – det klickar inte igång förrän vattnet är ca 115 grader i motorn (det borde ske vid ca 90 grader på Volgan). Hittar jag ingen termobrytare med betydligt lägre temperaturbrytpunkt får jag väl sätta in en switch i kupén och slå fläkten manuellt…
Så här ser min nya fläkt ut:
