Ambassaduppväxt och post-sovjetiskt damm

 

Härom dagen blev det ännu en sväng till gördetsjälv-hallen – jag hade varit och köpt verktyg och hoppades kunna byta de återstående två oljorna (växellåda och bakaxel). Bakaxeln gick bra, men till växellådan behöver jag fortfarande hitta passande verktyg. Så jag rullade ut bilen, fast besluten att göra upp med den dammiga insidan av bilen.

2013-07-13 19.57.29_crop

Innan jag lämnade hallen kom dock mannen från båset bredvid fram och sa:
– Snygg Volga!
– Tack, kul att du såg vad det är för bil, hur kommer det sig?
– Jag bodde i Moskva när jag var liten, mina föräldrar jobbade på ambassaden där, sa mannen.

Och så fortsatte vi att småprata lite, om runddragna oljepluggar och sånt.

Med alla sätena bortskruvade gick det äntligen att få bort dammet inne i bilen – och från sätena själva. Jag bankade och bankade, i ett moln av gulgrönt damm, och slutligen kändes det som att sätenas egen desintegrerande klädsel reducerades till de beståndsdelar som fortfarande satt fast, i sig själva så att säga.

2013-07-13 19.57.07_crop

Jag upptäckte tyvärr också att kylaren har ett riktigt hål, där min nypåfyllda glykol glatt rinner ut så fort man värmt upp bilen ordentligt. Så nästa steg blir att skruva bort kylaren från bilen och se om den går att laga, eller om jag behöver leta efter en ersättning (Volga eller kanske hellre något mer tillgängligt, om det till exempel finns nån gammal volvokylare som passar).

En annan rätt brådskande del är att skaffa nya däck, besiktningen uppskattar nog inte de vinterdäck (dubbade fram) som sitter på nu. Fast det får vänta lite, just nu står Volgan tryggt i sitt garage medan jag har semester på västkusten.

 

 

Lämna ett svar