“Jag byter topplockspackning på 3-4 timmar”

Innan jag påbörjade jobbet med att byta topplockspackning igår förmiddag läste jag på lite. Min egen verkstadsmanual gav inte så mycket information, annat än ordningen man ska dra fast muttrarna, så jag googlade lite. Det finns många forum där det diskuteras bilfrågor, på ett av hittade jag lite nyttig information från någon som sa sig byta topplockningspackning i en volvomotor på 3-4 timmar.

Min Volga i garaget - måttligt mycket plats.

Jag har nu jobbat två hela arbetsdagar i garaget och resultatet: Demontering. Inget packningsbyte, ingen återmontering av alla delar jag tagit bort. Men det är så det är när man mekar själv och ger sig på delar man inte har erfarenhet av – då måste det få ta tid. Annars blir i bästa fall stressigt jobbigt och mer sannolikt gör man fel någonstans.

I förmiddags gav jag mig på att försöka få loss topplocket, och att försöka förstå varför det satt fast. Det visade sig rätt snabbt att det var en av de tio pinnbultarna som toppen inte ville släppa taget om. Och så förblev det, dagen lång. Trots floder av WD-40.

Eftersom både block och topp är i aluminium är det ömtåligt, så det går varken att bända eller banka i någon större utsträckning. Jag byggde en liten brygga/handtag på ventilbryggsbultarna som jag sen använde för att försöka lyfta toppen med enhävstång och spännaband. Det gick inte. Jag provade tre olika fastsättningar av spännbandet, men varje gång jag tog i var det hela motorn jag lyfte.

I slutändan var det kombinationen av många små hammarslag på bultarna till grenröret, försiktigt bändande med gummiskaftet på en hammare, hävstången och mitt ryckande och vickande på blocket som gjorde susen.

Ytorna på blocket och toppen såg bättre ut än jag befarade, packningen var även den i förvånansvärt bra skick – men trasig på ett ställe, och det var också i den cylindern vattnet läckt in.

Nästa steg blir att göra rent toppen, se om ytan är tillräckligt bra och så fråga kunniga typer om skicket på ventilerna kräver åtgärd.

Motorrummet med topplocket borttagen (GAZ 24 Volga)

Hur svårt kan det vara att byta topplockspackning?

Ventilkåpa med vatten i oljanDe där vita rökmolnen som kom ur avgasröret var verkligen inte bra. Eller rättare sagt, det röken visar är en vattenläcka inuti motorn, så att kylarvatten(glykol) kommer in i förbränningsrummet och där förångas – RÖK. Problemet med en sådan vattenläcka är att vattnet även kommer in i motoroljan – som då tappar smörjförmåga. Och blir till en beige gegga istället för en halvt genomskinlig guldbrun vätska. Vilket syns på insidan av min ventilkåpa (som för all del även är väldigt svartgeggig av gammal olja också).

Med detta konstaterat gav kunniga vänner (och hela internet) beskedet att det med allra största sannoliket beror på en trasig topplockspackning. Som då alltså måste bytas. Det blev alltså dags att “lyfta toppen”, som det kallas när man skruvar bort övre delen av motorn: topplocket.

Topplocket sitter bara med 10 muttrar så det är väl enkelt, tänker kanske du? Well, det sitter även 14 andra grejer i vägen, så det är mycket som måste skruvas bort innan man kan lossa toppen. För att komma ihåg att sätta tillbaka allting skrev jag upp de delar jag monterade bort efterhand:

  • vakuumrör från förgasare till fördelare
  • ventilkåpa
  • luftrenare
  • samtliga tre slangar som sitter på vattenpumpen
  • generatorfäste
  • tre bensinslangar
  • bensinfilter
  • två fläktremmar
  • vattenpump
  • sladd till vattentemperaturgivare
  • tändstift
  • gasvajer (även om det är en sorts stag på Volgan)
  • chokevajer
  • förgasare
  • avgasrör
  • insug och grenrör
  • ventilbrygga
  • stötstänger

Det tog hela dagen att få bort alla grejer, men till slut var topplocket fritt att lyfta av. Eller ja, fritt att FÖRSÖKA lyfta av – det satt väldigt fast. Inte så konstigt med tanke på hur hårt fastskruvat ett topplock är, värmeförändringarna som pågått och tiden det suttit – antagligen 36 år. Fortsättning följer. Och nedan några bilder från dagens garagesession:

Generande rökmoln med en elektrisk kylarfläkt i bagaget

AvgasrökJag var på väg hem från Allbildelar i Gladö industriområde när Volgan plötsligt dolde allting bakom mig i ett vitt rökmoln, ungefär som det på bilden. Dagarna innan hade jag sett mer rök än vanligt, särskilt vid start och vid gas efter tomgång. Nu verkade det som att en stunds stillastående gav generande stora rökmoln när jag väl gasade.

Anledningen till skrotbesöket var mitt beslut att äntligen göra något åt den bristfälliga kylning som frånvaron av fläktkåpa sedan kylarbytet orsakar. Och det jag tänkte göra var att köpa en elektrisk kylarfläkt från en moderna bil och montera som extrafläkt, så att köer och annan långsamkörning inte överhettar motorn.

Tyvärr har självplockskroten jag tidigare använt slutat med självplock, så jag fick kolla de andra skrotarna i Gladö. Den första gav inget, men de trevliga typerna på Allbildelar lät mig gå runt på sitt lager och mäta fläktar för att hitta något i passande dimension. En av de anställda demonstrerade även att det inte går att byta håll på luftströmmen i en fläkt genom att koppla om plus/minus – visst, fläkten snurrar åt andra hållet, men det blåser knappt alls. Och det beror på att fläktbladen är väldigt assymetriska och därmed anpassade för bara en riktning.

Till slut hittade jag en A/C-fläkt från en Mistubishi Carisma -00 med väldigt lämpliga mått – och rätt riktning på fläktblåset. Den verkar ha minst 2 hastigheter (4 sladdar in till motorn), och det är bara bra. Tyvärr är hela fläktpaketet lite för “tjock”, så jag måste montera bort Volgans mekaniska fläkt. Och det är lite jobbigt eftersom termokontakten som slår på fläkten har fel temperaturkänslighet på min bil – det klickar inte igång förrän vattnet är ca 115 grader i motorn (det borde ske vid ca 90 grader på Volgan). Hittar jag ingen termobrytare med betydligt lägre temperaturbrytpunkt får jag väl sätta in en switch i kupén och slå fläkten manuellt…

Så här ser min nya fläkt ut:

radiator_fan