januari, 2014 | GAZ 24 Volga

Sovjetisk reklamfilm från 1970

På drygt 10 minuter presenteras den nya bilmodellen GAZ 24 ”Volga” med högst moderna inslag som till exempel krocktest, men även med lite mer exotiska klipp på hur bra den går att köra i lera och snö, samt ett dragrace mot en Mercedes – som Volgan nästan vinner…

En annan scen ser ut att vara inspelad i alperna, där det ser ut som man försöker visa hur snabbt det går att köra en Volga i skarpa kurvor (med skrikande däck) – kanske inte det vis man försöker sälja stora lyxsedaner idag. Och om jag förstår ryskan rätt hävdas det att baksätet har provtryckts 1 miljon gånger, vilket jag starkt tvivlar på att mitt väldigt söndersuttna baksäte har klarat.

Volgaaffären i Tallinn

Nästa måndag ser jag fram emot ett besök i affären på bilden ovan – mitt i Tallinn ligger alltså den här lilla butiken som specialiserat sig på delar till gamla Volgor. Det var via den estniska Volgaklubben jag fick tipset, av en vänlig man vid namn Martin. Han har även i detalj förklarat vilka fälgar som passar och vilka som inte passar, vad som skiljer olika årsmodeller åt etc – en av alla dessa män med väldigt mycket kunskap om ett väldigt smalt litet område. Klart värdefullt för mig som nybliven Volgaägare.

På nätet har jag även hittat två andra företag i Tallinn som har en del reservdelar, så i jakt på bland annat en ny vattenpump blir det nog besök på Akuant och Code Varuosad också.

Hur hittar du reservdelar till en Volga då?

En av de vanligaste frågorna jag får är den om reservdelar – hur får jag tag på sådana? Det är lyckligtvis inte så svårt eller dyrt som man kan tro, även om det så klart inte räcker med att knalla in på Mekonomen eller någon annan svensk bildelsförsäljare. Ytterligare en aspekt är att hela grejen med en gammal ovanlig bil bygger på att man gör arbetet själv, eftersom det 1) skulle kosta fruktansvärt mycket att låta en verkstad göra jobbet, och 2) finns en hygglig risk att en verkstad inte skulle göra jobbet som man vill (okänd bilmodell, gamla spröda delar som kräver mer försiktig hantering etc).

Hittills har de främsta källorna till reservdelar varit:

Mitt eget bagageutrymme, som alltså kom tämligen välfyllt med alla möjliga sorters reservdelar
Olika bilskrotar, där jag bl a köpt kylare (från en Peugot), säkerhetsbälten (från en Volvo) och en hel del annat
Ural-Hamburg, som är ett företag i Tyskland där Dimitri säljer (ofta rätt billigt) reservdelar till bl a Volga

På nätet finns ytterligare några företag som säljer reservdelar, flera är tyvärr mest inriktade på 50-talsmodellen GAZ 21, eller på nyare ryska bilar (t ex GAZ 2410, den 80-talsmoderniserade varianten av min bil) men vissa delar till GAZ 24 (min bil) finns. Ett nyfunnet företag är Retrodetal(j) i Sankt Petersburg, som verkar ha en massa ”prydnads”delar och packningar som jag inte sett på annat håll (bilden ovan).

Ett par företag till som säljer reservdelar:

Avtoclassika, i Ukraina, mest delar till äldre bilar – men bra reservdelskatalog för GAZ 24
AvtoAll, i Ryssland, är billiga på slitdelar, men har mest till nyare bilar – och verkar inte exportera… (samt kräver Google Translate eller liknande)

Ytterligare någon användbar webbplats kan finnas på sidan med länkar.

Nåja, det funkar ju – just nu i alla fall

Som jag tidigare beskrivit är remskivan till vattenpumpen inte riktigt som den ska, vilket tyvärr beror på ett glapp i hela axeln som kommer ut från vattenpumpen. Eftersom jag inte är så pigg på proceduren som beskrivs i verkstadshandboken:

valde jag att bara fetta in lagret ordentligt och montera ihop allt igen. Med allt på plats kan jag konstatera att visst, det funkar, och inte glappar det så mycket heller (dvs, det rör inte så mycket på sig…). Men det är tyvärr bara att inse att vattenpumpen kan skära när som helst, och då blir jag stående där det händer. Alternativt lossnar hela axeln med fläkten på och far iväg i motorrummet i väldigt hög fart…

Jag satsar dock på att det håller, åtminstone tills jag hittar en ny vattenpump till ett pris som känns okej, alternativt en mekaniker som kan renovera den – vilket i så fall bara kommer att hända österut.

För den mekanikintresserade följer här två klipp som dels visar glappet, dels hur det ser ut med motorn igång:

Jaha, en vattenpump.

Ett antal timmar i garaget och en expressutflykt till Biltema har nu resulterat i följande:

Cykeldatorn är monterad på instrumentbrädan, en espressoburk fick donera plåten till ett vinklat fäste – nu återstår att köra en sväng och kolla om den visar rätt – eller om det inte räckte att bara räkna på hjulomkretsen, så att jag behöver mäta själva däckets omkrets
Glappet vid remskivan (vattenpumpens, inte motorns, som jag felaktigt skrev för några dagar sedan) berodde tyvärr inte på något så enkelt som en lös mutter
Hela den utgående axeln från vattenpumpen har ett större spel än vad den borde ha, sannolikt är det lagret inuti som håller på att ge upp
Anledningen är sannolikt läckage av vatten från själva pumpdelen, kanske kombinerat med för lite fett (jag hittade en smörjnippel som inte såg ut att ha använts på ett tag)
Läsning i verkstadsmanualen gjorde mig inte precis sugen på att försöka ta isär vattenpumpen för att komma åt lagret (väldigt jobbigt verkade det) – så jag åkte iväg och köpte en billig fettspruta, för att se om det kunde hjälpa
Närmare ett halvt kilo fett har jag nu tryckt igenom, jag fick ut så mycket gammalt rostfärgat gegg så det var bäst att fortsätta tänkte jag, och visst känns axeln bättre – men inte helt bra
Imorgon tänker jag dock montera tillbaka nyrengjorda remskivor och testa om jag kanske kan låta det vara, eftersom alternativet att beställa en ny vattenpump från Hamburg kostar över 1000 spänn

Så här ser vattenpumpens nav ut när fläkt och remskivor plockats bort:

Och så här är den uppbyggd, det är alltså lagren 20703 och 20803 jag tror är slitna:

(Vi tackar ukrainska avtoclassika för bilden)