Till Berlin i en Volga – lyckligtvis med en extra kopplingshuvudcylinder

Det renoverade topplocket kom nästan förvånansvärt smärtfritt på plats, ovanpå den nya topplockspackningen (som alltså tidigare gått sönder, därav det stora jobbet med att ta isär motorn), och alla bortplockade delar hamnade där de skulle. Utom en. Den nya vattenpumpen. Som inte passade. Så jag skruvade dit den gamla glappande pumpen med förhoppningen att den skulle hålla för min 100-milaresa till Berlin:

2015-06-16 10.21.45

Jag lämnade Stockholm en tisdag morgon, stänklapparna bak släpade i marken av all packning (inklusive de flesta verktyg jag äger, en hög reservdelar och 8 liter olja…), men i övrigt kändes det fint.

Första tankstoppet var spännande, skulle bensinförbrukningen ha sjunkit med de nya täta ventilerna? Hur mycket olja hade den dragit? Kylarvätska?
– 1,23 liter/mil, ingen oljeförbrukning och tätt kylsystem blev svaret.

En busslast ryssar som stannat på samma bensinmack för toalett- och glasspaus tittade förundrat på den gamla bilen och frågade varför jag över huvud taget ville äga en sådan…

2015-06-16 12.45.03 crop

Färden till halvvägsmålet Halmstad gick smärtfritt och tämligen bekvämt, med undantag för en viss värk i höger skinka, som inte har de mjukaste fjädrar i förarsätet att vila på. Och så då avslutningen, cirka fyra mil från målet, då kopplingen gradvis gav upp…
Kopplingspedalen gav inget motstånd och det gick alltså inte att koppla, vilket tvingade mig att ringa efter bogseringshjälp när de första trafikljusen nalkades – fram till dess gick det att växla med lite känsla och mycket skrap, men från stillastående var det ingen idé att försöka.

2015-06-17 10.09.14

Dagen efter tillbringades under bilen, vid sidan av bilen med en huvudkopplingscylinder i handen och i en bilreservdelsbutik. En öststatsbilserfaren granne bistod med goda råd, en annan granne med pallbockar och farsan med allt annat. Det ledde efter nio timmar till en återigen fungerande koppling! Huvudfelet var en sprucken behållare för hydraulvätskan, men lyckligtvis hade jag med mig en i reserv 🙂

2015-06-17 11.28.30 crop

 

Sista etappen över Danmark, färjan Gedser-Rostock och norra Tyskland gick även den smärtfritt – fram till ca tio mil norr om Berlin, då kopplingen återigen började ge upp…
Nu visste jag lite mer om alla delarnas skick och kunde snabbt se att det var den tidigare småläckande packningen bak i kopplingscylindern som nu storläckte, med ett ganska slabbigt förarsidesgolv som resultat. Jag chansade på att det skulle gå resten av vägen med ett par påfyllningar av vätska och minimering av kopplingstrampande, vilket det också gjorde. På torsdagskvällen rullade Volgan och jag in i nya hemstaden Berlin, där Volgan fick vila i sitt nya high-tech-garage:

2015-06-18 22.02.11

Demonterat grenrör, insug och delvis avgassystem

Ett besök i den andra Volgaägarens (Magnus) garage för att hjälpa honom att lufta kopplingen (han hade bytt slangen till slavcylindern) gjorde att jag kunde studera hur det nya avgassystemet monterats på hans bil – och därmed känna mig redo att börja skruva loss mitt gamla.

Eftersom jag inte bara ska byta avgassystemet utan även packningarna mellan grenrör och insug var det lite fler grejer att skruva bort. Luftrenaren försvann enkelt, förgasaren krävde bortplockade bensinslangar, chokevajer och gasreglaget. Med dem borta gick det att komma åt de flesta muttrarna som håller fast grenrör och insug i motorn, men två muttrar på undersidan krävde jobbigare handgrepp. Oväntat och otroligt skönt satt inte en enda av muttrarna speciellt hårt fast, det gjorde inte heller de två muttrar som fäster avgasröret i grenröret. Så långt gick allting bra (förutom det svåra i att nå in i motorummet när bilen står på pallbockar i framkant), men grenröret ville bara inte släppa från motorn. Rostlösande sprej och en massa dragande hjälpte inte, så jag tänkte att man kanske måste lossa de 4 muttrar som håller ihop grenrör och insug – vilket inte är det lättaste när allt sitter fast på motorn. Till slut gick det, men gjorde ingen skillnad. Ett par hammarslag på grenröret gjorde dock det, och till slut kunde jag plocka bort hela paketet från motorn.

2014-07-09 22.57.47

Med halva avgassystemet löst tänkte jag avsluta med att skruva bort hela alltet från bilen och ålade in under bakre delen av bilen – som inte stod på pallbockar. Det var givetvis för trångt, så ut igen och in med domkraft. Efter några centimeters höjning tog det stopp – bakre kofångaren tog i ett stag på bakre garageväggen. Jag har alltså ett så litet garage att bilen måste stå helt rakt (och då blir det väldigt svårt att passera längs en sidan) och bara en eller möjligen två centimeter från garagedörren, om det ska finnas plats i bakkant för att lyfta bilen…

Det får bli ett jobb för morgondagen dock, då jag även ska ta isär insug och grenrör för att byta den läckande packningen dem emellan. Jag har inte studerat grenrörspackningen ordentligt ännu, för att se om det läckt vid den också, men så här ser det ut:

2014-07-09 22.37.45 crop

Sen återstår bara att se om det nya avgassystemet passar – vilket det inte helt och hållet gjorde på Magnus Volga, där fick ett rör kapas några centimeter.