Vad kostar det att importera en bil från Lettland till Sverige?

Vad kostar det egentligen att importera en bil från ett EU-land? Och hur gör man med dokument, registrering, besiktning och försäkring? Jag visste inte riktigt hur det skulle gå till eller hur mycket det i slutänden skulle kosta att importera en Volga till Sverige, men nu när jag tagit mig igenom hela processen kan jag dela med mig av lärdomarna. Det gäller både kostnader, vilka papper som behövs, hur man gör och hur lång tid det tar. Mycket är lika för import från vilket EU-land som helst, som Tyskland, medan vissa delar är mer specifika för import från just Lettland.

Registreringsbesiktning på Bilprovningen i Sollentuna efter importen.

1. Förberedelser

Behövs inga. Inga papper, inga bokningar, ingenting.

2. Köp

Att köpa en bil kan var hur enkelt eller svårt som helst, men jag hoppar över alla generella råd om vad man bör undersöka på en begagnad bil. Det som är viktigt för importen är dokument, det vill säga registreringsbevis och kvitto på köpet – det sista är ett måste för att lyckas med ursprungskontrollen på Transportstyrelsen, men mer om det senare. Ett annat papper som är värdefullt är ett giltigt beslut om godkänd kontrollbesiktning – vilket jag inte fick. Det bör vara ägaren till bilen som säljer den, om man ska han en chans att lyckas med nästa steg:

3. Ägarbyte och exportskyltar (700 kr)

Jag fick visserligen intrycket att detta (formellt ägarbyte) inte var helt nödvändigt i Lettland, men jag är å andra sidan rätt övertygad om att det underlättar den fortsatta processen i Sverige om man själv står som ägare på alla papper. I Lettland har motsvarigheten till Transportstyrelsen, CSDD, kontor runt om i landet, och ägarbyte sker på plats, med både säljare och köpare närvarande.

På CSDDs kontor i Bauska talade ingen av tjänstemännen engelska, och om inte säljaren av min bil varit så hjälpsam hade det varit en ordentligt krånglig process. Vi stod redo utanför CSDD när de öppnade, men då hade redan ett antal personer köat utanför, så man får vara beredd på att vänta.

Själva ägarbytet inkluderade ett antal mindre registeravgifter och avgift för nya nummerskyltar (transitskyltar för export), samt ett gäng underskrifter på olika papper – alla på lettiska. Totalt kostade det 700 kr.

2013-11-29 11.45.48_cropTjänstemannen på CSDD kontrollerade även fysiskt att chassinummer på bilen stämde med registreringsbeviset, och utfärdade sedan ett registreringsbevis i mitt namn. Det lettiska registreringsbeviset är ett litet vikt, plastat papper – se bild. De nya nummerskyltarna hade de på hyllan, men för att få dem måste de gamla skyltarna lämnas in – så egna verktyg för att skruva av dem är en minst sagt god idé, annars stupar processen här…

4. Exportförsäkring (235 kr)

Från CSDD körde jag direkt till ett försäkringsbolag och tecknade en så minimal försäkring som möjligt – men man bör se till att den sträcker sig några dagar fram i tiden, eftersom den behövs även i Sverige, om man t ex vill kunna köra bilen från färjan och hem. I mitt fall kostade den 235 kr (giltig i en månad)

5. Transport till Sverige (2440 kr)

Eftersom jag kom till Lettland på motorcykel behövde jag få hem bilen utan att köra den själv – och det visade sig vara rätt enkelt. På båten mellan Riga och Stockholm (Tallink Silja Line) går det bra att skicka en bil som ”gods”, där man helt enkelt lämnar bilen i ena hamnen och hämtar upp den i den andra hamnen. Av- och påkörning sköts av färjepersonalen, men jag vet inte hur det går till om bilen inte är körbar. Jag lyckades boka plats med tre dagars varsel, mitt i sommaren. Det kostade 2440 kr.

7. Ursprungskontroll, tillfällig registrering och försäkring i Sverige (2650 kr)

Om man som jag vill använda sin nya bil direkt behöver man ha en giltig försäkring från försäljningslandet. Den räcker dock bara i en vecka, därefter krävs ”tillfällig registrering” och tillhörande försäkring i Sverige. Så fort som möjligt bör man fylla i Transportstyrelsens blankett för ursprungskontroll (700 kr) och skicka in den tillsammans med registreringsbevis och kopia på kvitto (köpeavtal). I blanketten bockar man även i valet ”tillfällig registrering” (450 kr) om man vill köra med bilen. Då behöver man även ha tecknat en tillfällig försäkring, som gäller i maximalt tre månader (1500 kr). Det här finns även väl beskrivet på Transportstyrelsens webbplats, där varje steg har en egen sida under ”Fordonsimport från början till slut”. När den tillfälliga registeringen godkänts av Transportstyrelsen kommer ett par röda nummerskyltar med posten.

DWZ962

8. Registreringsbesiktning och kontrollbesiktning (2030 kr)

Först när ursprungskontrollen är gjord och man fått ett positivt beslut går det att boka tid för registreringsbesiktning. Man kan för all del vänta i de tre månader som den tillfälliga registreringen gäller, om som jag till exempel behöver fixa till bilen lite först…

Jag vände mig till Bilprovningen i Sollentuna, som utan krångel godkände min Volga för bruk på svenska vägar (1680 kr, inklusive avgift för vägning). De skakade även fram en tid för kontrollbesiktning (350 kr) direkt efter registreringsbesiktningen, så jag fick allt avklarat på en gång. Om bilen var godkänd vid kontrollbesiktning i försäljningslandet, och man har ett sådant papper, kan slippa den svenska kontrollbesiktningen.

9. Påställning och nummerskyltar (245 kr)

Efter avklarade besiktning är bilen automatiskt avställd, så man bör omedelbart ställa på den (jag väntade till de nya registreringsbeviset kom med posten, använde sedan Transportstyrelsens app ”Mina fordon”). Med posten kom även de nya vita nummerskyltarna (180 kr). Eftersom min Volga är skattebefriad blev enda kostnaden för påställning en ”Vägtrafikregisteravgift” på 65 kr. Givetvis behövs även försäkring, men i det här skedet är ju bilen ”svensk” och det fungerar som vanligt, med högst varierande kostnader.

Summering: 8300 kr

Totalt sett kostade alltså importen av min Volga 8300 kr, utan att räkna in kostnaden för själva bilen, och framför allt saknas alla de kostnader som fixandet av bilen innebar (till exempel moderna säkerhetsbälten på alla platser, utan dem hade den inte gått igenom registreringsbesiktningen).

 

Hallmattan gör det igen!

IMAG1969_crop

Det vill säga möter mig med ett trevligt paket. Denna gång de nya vita nummerskyltarna, förra gången var det ett kylarlock. På samma hallmatta låg även ett brev från Transportstyrelsen, med världens andra registreringsbevis för en GAZ 24 Volga i Sverige.

Formatet på nummerskyltarna är dock ett litet (estetiskt) bekymmer. För något år sedan slutade Sverige med de mer kvadratiska tvåradiga nummerskyltarna för bilar (de små för motorcyklar finns kvar), och det är just en tvåradig som ska sitta bak på min Volga. Det är gjort en inbuktning i plåten bak för nummerskylten, och i den passar inte en sådan avlång som jag just fått hemskickad. Vi får väl se hur det ska lösas.

 

Spänd väntan i Sollentuna

2013-11-08 10.30.55 crop

Strax efter klockan 9 i morse rullade jag in på Bilprovningens station i Sollentuna. Det var alltså dags att registreringsbesiktiga. Några minuter senare dök Magnus – den andra Volgaägaren – upp, som för ett halvår sedan fick sin bil godkänd på samma station. Det kunde ju tänkas vara hjälpsamt att berätta om den enda andra bilen av den här typen i Sverige, om besiktningsmannen skulle ha några jobbiga frågor.

2013-11-08 12.00.25En vänlig man gick igenom bilen, vägde den och – godkände den!!! Min Volga är alltså registrerad i Sverige, de nya vita nummerskyltarna kommer snart med posten. Fantastiskt!

Dock återstod kontrollbesiktningen, det vill säga en ”vanlig” besiktning, där de funktioner som bara ”teoretiskt” skulle finnas vid registreringsbesiktningen nu även väldigt praktiskt skulle behöva fungera. Typ bromsar, avgasvärden och ett chassi utan alltför mycket rost. En äldre man, även han vänlig, gick enkelt igenom alla lampor, bromsprovade och körde sedan bort till lyften för att kolla bilens undersida. En hel del bankande med en elak spetsig hammare resulterade i små högar av rost under bilen – men inte värre än att det kunde få passera. Dags då för provtur – där vindrutetorkarna inte var på bästa humör, men jag stack ut handen genom den nedvevade passagerarrutan och hjälpte dem lite, så det ordnade sig. När besiktningsmannen stannade för avgasprov tyckte han att bromsen var lite ”skum”, men nöjde sig med att det trots allt fungerade bra.

Och, ett par minuter senare kom beskedet:

2013-11-08 12.00.55

Nu rullar alltså Volgan som en vanlig bil på Sveriges vägar!

Fett bra, men ändå nervöst inför reg.besiktningen

Tre dagar kvar, sen gäller det. Alltså om min Volga ska få ett par vita registreringsskyltar och därmed bli godkänd som en bil i Sverige. Registreringsbesiktning i Sollentuna. Nu vet jag visserligen att det går att få en Volga (GAZ 24) godkänd i Sverige, det har ju redan hänt en gång, men min bil är av en senare årsmodell, så helt garanterat är det inte. Sen återstår en vanlig kontrollbesiktning som jag ju så klart helst vill klara också, men hur det går med den är mer osäkert – vi får väl se.

Idag fick jag hjälp av den andra Volgaägaren att smörja de 8 punkterna i chassit som helst ska se en fettspruta då och då, dessutom passade vi på att lufta bromsarna och justera ratt och blinkersspak (som gick från spaghettisladdrig till distinkt klickande).

Geggandet med avgaspasta igår tätade flera av hålen, men några återstår – jag ska göra ett nytt försök imorgon.

Saker man tappar på motorvägen

Jag körde till Nyköping för två veckor sedan, lite nyfiken på hur en ordentlig motorvägstur skulle kännas och fungera. Bra, visade det sig. 110 km/h var inget problem, men 100 var bekvämare ljudmässigt – en femte växel hade varit trevligt. Bensinförbrukningen var dock förvånande ”låg” – 0,9 liter/milen drog den. Eftersom det krävs verktyg i kofotsstorlek för att få av navkapslarna låter jag dem vara av tills vidare, därav det mindre ”propra” utseendet på bilden nedan.

PD2_0371

På vägen hem, i höjd med Alby, lät det som jag (bilen) tappade något – ett par klonkande ljud liksom. Jag tittade uppmärksamt i backspegeln men såg inget på vägbanan bakom mig. Inget kändes heller annorlunda, så jag tänkte att det var nog inget av speciellt stor vikt. Väl hemma kollade jag igenom bilen för att se vad som kunde tänkas ha ramlat av, såg inget som saknades under huven – men! höger bladfjäder bak saknade en bit av en liten metallklämma. Inget allvarligt alltså, kan fixas så småningom tänkte jag.

Eftersom jag har bokat tid för registreringsbesiktning (8 nov – nervöst och spännande!) har jag fått lite mer bråttom att fixa alla olika smågrejer, så nu i helgen har jag tillbringat rätt många timmar i garaget. På att göra-listan stod:

  • Felsöka elsystemet efter strömtjuvar (batteriet har laddat ur när bilen stått stilla)
  • Byta batteri till det nya jag köpt (60 Ah)
  • Montera radion och lite andra tillhörande eljobb
  • Fixa säkerhetsbältesfästena bak
  • Justera elektrodgapet på de nya tändstiften

2013-10-12 17.38.38Det mesta gick bra (jag har en snygg gammal radio som funkar!), men när jag höll på med tändstiften kände jag lite på fläktremmarna och upptäckte att de var väääldigt lösa – och det var generatorn också visade det sig. En liten kontroll visade att en av bultarna som håller generatorn på plats saknades (jag hittade muttern liggande nere under motorn), vilket gjort att generatorn suttit löst och skakat fram och tillbaka så mycket att den kvarvarande bulten var väldigt nära att gå av – se bilden. Det var nog det här jag hörde på motorvägen…

För att komma åt generatorns fästen tog jag bort slangen från vattenpumpen till kupéns värmepaket, och då sprack den gamla ryska saken. Så tills jag har hittat en ny står bilen stilla i garaget.

 

Ja ja ja ja ja!

Min telefon ringde, det var den andra Volgaägaren i Sverige. Alltså han vars registreringsproblem jag läst om i en biltidning. Han hade goda nyheter: Hans bil hade klarat registreringsbesiktningen. De där intygen som tidigare saknats behövdes tydligen inte längre, så det verkar vara klart möjligt att jag också får igenom min bil!

Sen utbytte vi lite erfarenheter, jämförde våra bilar (hans är två år äldre än min), och jag fick tips om en tysk sajt med billiga Volgadelar.

Så jag har intensifierat ansträngningarna att få ordning på kylaren, här ska köras Volga!

(Och jaja, om någon nogräknad motorkunnig läser det här och tycker att vadå, det finns ju mer än två volgor i Sverige, så visst, den gamla 50-talsbilen GAZ 21 finns det en handfull av i Sverige, men inte GAZ 24 som vi snackar om här.)

Aj aj aj aj aj

Ett hårt och ett mjukt paket smällde ner på hallmattan. Ett bra och ett dåligt, ett med framtidsutsikter och ett med indikationer om undergång. Vi börjar med det bra:

DWZ962

Alltså mina tillfälliga nummerskyltar. Siffrorna i vänsterkanten står för 6 november, vilket är slutdatum för den tillfälliga registreringen. Enligt Transportstyrelsen går det inte att få de tillfälliga skyltarna i annat format, vilket är lite synd eftersom bakskylten på Volgan ska vara tvåradig – jag får väl tejpa fast min skylt i bakrutan eller nåt.

Det mindre bra var upplysningen om att en Volga av samma typ som min underkändes i registreringsbesiktningen i oktober förra året. Det vill säga inte fick tillåtelse att registreras och därmed inte heller köras i Sverige. Anledningarna: Saknad dokumentation om bromsar och stöldskydd. Alltså den typ  av dokumentation biltillverkaren eller importören(?) brukar stå för.

En gles artikelserie i tidningen Klassiker som jag hittade på nätet (här, här och här) beskrev hur en Volga i Sverige togs om hand och hur den skulle registreras. Den senaste artikeln finns inte på nätet, och det var den som kom genom min brevlåda idag. Jag har mejlat skribenten och hoppas kunna få reda på lite mer om hans Volgaregistreringserfarenheter. Det bådar inte gott det här.

klassiker_volga

(En sån här liten bild i rent illustrationssyfte kan väl inte vara upphovsrättsintrång?)

Välkommen till Sverige, DWZ 962 – nu med rullbälten!

Jag fick visserligen beskedet per telefon, men nu har jag även fått brevet:

2013-08-07 20.33.01_crop

Om man behåller det tillfälliga registreringsnumret efter avklarad(?) registreringsbesiktning vet jag inte, men det känns passande med en D-skylt – sen jag lärde mig att det svenska bilregistret tog en bokstav i taget, i alfabetisk ordning, i takt med varje nyregistrerad bil kan jag iallafall utgå från att en nummerskylt som börjar på D sitter på en rätt gammal bil… (När jag lärde mig hur det funkade hade nya bilar skyltar på M eller N, sen dess har jag då och då noterat en ny begynnelsebokstav, och senast jag tänkte på det hade de nyaste bilarna skyltar med början på X, men det är några år sen.)

En halvdag i garaget resulterade i monterade rullbälten fram, från 245an på skroten (det krävdes knappt några modifikationer), och ett mekonomenbälte bak – apjobbigt att skruva dit utan att ta loss ryggstödet för baksätet, men skulle jag gjort hade jag aldrig fått dit det igen utan hjälp – en person behöver sitta i bagageutrymmet och skruva, en annan i kupén och hålla ryggstödet på rätt plats…). Så nu när jag vet att det funkar ska jag köpa ett mekonomenbälte till, men tror jag skippar mittbälte bak – det skulle sitta lite märkligt, och känns ändå bara sådär halvnoga.

Fula garagebilder kommer här:

Bästa byråkraten ba: Bra bil, burna!

Fick just beskedet: Ursprungskontrollen klar, bilen godkänd och tillfällig registrering beviljad! En både vänlig och sympatiskt professionell handläggare på Transportstyrelsen ringde och gav beskedet (efter att jag stötte på dem imorse). Så inom ett par-tre dagar ska det komma nya nummerskyltar med posten, röda(!), som tydligen är speciella för tillfällig registrering. Så nu har jag tre månaders laglig körning innan registreringsbesiktningen måste vara avklarad…

För att fira kommer här några bilder från ett gäng ryska rockers som uppenbarligen gillar sin gamla Volga:

(Jag hittade bilderna på flickr)

Lite renare, lite rostigare

Det var en kort tid jag fick ha ett lettiskt registreringsbevis för min Volga – idag skickade jag registreringsbeviset, lite andra handlingar och en ifylld blankett till transportstyrelsen, för att ansöka om ursprungskontroll. Det är första steget till att få Volgan registrerad i Sverige, och i det här fallet mest en formsak (tror jag…). I samband med ursprungskontrollen (som bland annat innebär att transportstyrelsen kollar att bilen inte är stulen) kan man även ansöka om ”tillfällig registrering”, vilket jag har gjort. Så om några veckor kommer det förhoppningsvis ett beslut som ger mig möjlighet att boka tid för registreringsbesiktning – the scary part! – och rätt att köra bilen under tiden.

Idag har Volgan iallafall blivit renare, in- och och utvändigt. En lång session i mackens gördetsjälv-hall inkluderade tvätt av hela bilen och oljebyte i motorn, men däremot inte som planerat i växellåda och bakaxel – konstiga skruvar som jag saknar verktyg till stoppade mig (det tog dessutom en mindre evighet att lista ut vilka tre oljor jag behövde, killen i bildelsbutiken letade och letade, gamla oljor har helt enkelt inga direkta motsvarigheter idag – och då har ändå min nedladdade instruktionsbok för exportvolgor en vänlig skrivning om ”If the Soviet-produced lubricants prescribed in the chart are not available, foreign-made oils can be used in compliance with Table 2”).

Jag tog bort den trasiga överdragsklädseln och dammsög och torkade av bilens hela  insida, fortfarande är känslan dock rätt ”dammig” inne i bilen – det får bli mer städning en annan gång…

Gaz24_78_salong_1

Det här är tyvärr inte en bild på min bil, men min har precis samma färgkombination – om än en smula blekare och smutsigare (har hittat bilden på nätet, kommer inte ihåg var).

2013-07-11 15.28.56En bonuseffekt av högtryckstvätten är att bromsarna blev mycket bättre(!) – så jag tänker helt klart försöka ta isär och se om lite rengöring kan få bromsarna i bättre skick. Det är alltså hydrauliska trumbromsar runt om, med en tämligen avancerad servokonstruktion, och att gå igenom/demontera/renovera hela bromssystemet känns väldigt jobbigt – vi får se om rengöring räcker.

Originalinstruktionsboken som följde med bilen är föga förvånande på ryska, men eftersom jag fortfarande inte lyckats lista ut hur värmereglagen fungerar – och det kommer rätt mycket värme i bilen denna stockholmssommar – har jag mobilfotograferat de relevanta sidorna i instruktionsboken och mejlat dem till en rysktalande vän med hopp om översättningshjälp.

värmereglage

Tvättandet idag avslöjade också att det är lite mer rost på bilen än jag trodde, till exempel är dörrarnas undersidor rätt ruttna. Så länge det inte påverkar användbarheten, legalt eller praktiskt, spelar det inte så stor roll. Det estetiska kräver mest att jag hittar en lack i passande grön nyans, sen går det att fixa till det som syns.