Armeniern: Tonade rutor och snygga alufälgar!

Jag har flyttat, så det har inte funnits tid att fixa någon av alla dessa saker som behöver åtgärdas på bilen – men jag har å andra sidan använt min Volga desto mer (det är mycket som ska köras hit och dit). I mina nya kvarter har jag ännu inte fått tag på någon garageplats, så jag har parkerat bilen på gatan några gånger. En av de första gångerna stannade en merca med ett medelålders par i:

– Vad är det för något? En Ford?

– Nej, en Volga.

– Aha, hur mycket ska du ha för den?

– Den är inte till salu.

– Okej, hejdå!

– Hejdå!

Idag när jag hade parkerat och gick från bilen hann jag inte många meter innan en man i en skåpbil stannade, vevade ner rutan och sa:

– Fin bil! Jag har en likadan, hemma där jag kommer ifrån.

– Tack! Var kommer du ifrån?

– Armenien. Där har jag en svart, som jag har haft i 10 år. Men den drar mycket bensin.

– Jo, den gör det, men jag ska iallafall fixa till min så att den drar så lite som möjligt.

– Du måste sätta solfilm, du vet tonera bakrutorna, och så ska du skaffa snygga alufälger – då blir den riktigt snygg!

– Jo, ja, fast jag gillar den som den är.

Tillfällig bromslösning och ny vindrutetorkarutmaning

Huvudbromscylindern sitter nu återigen på plats och fungerar – fast inte på det vis jag önskade, eftersom jag för stunden gav upp försöken att byta ut de slitna packningarna (se(1) tidigare(2) inlägg(3)). Nu sitter alltså de gamla delarna på plats istället, vilket funkar – hyfsat iallafall…

Jag har tidigare pillat lite med vindrutetorkarna, idag fick jag anledning att göra det igen – på en regnig E4 stannade plötsligt ena torkaren, sekunderna efter även den andra. Jahaja, tänkte jag, det är väl nån länkarm som hoppat av, pga en lös mutter eller nåt. När jag väl kört av motorvägen och saktade in hörde jag hur torkarmotorn gick – trots att jag stängt av vindrutetorkarna. Vridknappen för torkarna har tre lägen: Av, På med låg hastighet och På med hög hastighet.
Nu har den plötsligt istället lägena: På med låg hastighet, På med låg hastighet och På med hög hastighet.
Det kan ju även förklara varför batteriet var helt tomt härom dagen.

Så vid tillfälle (snart!) behöver jag alltså dels skruva ihop länkaget igen, dels felsöka/koppla om elen till torkarna…

Renovera huvudbromscylinder? Jajamen!

2014-02-23 17.31.16

Jag hade visserligen tänkt renovera huvudbromscylindern, alltså den del som påverkas när man trampar på bromspedalen och i sin tur gör så att bromsarna vid hjulen faktiskt gör något, och beställt en renoveringssats från Hamburg – men nu har jag blivit så illa tvungen. För en vecka sedan drog jag av misstag isär någonting i bromscylindern (när jag hade en rattkrycka fastsatt mellan ratt och bromspedal) med följden att det började läcka bromsvätska och bilen blev rätt obrukbar.

2014-02-23 18.59.54_crop

Så idag har jag skruvat loss huvudbromscylindern från bilen och tagit isär den på köksbordet. Det visade som tur var att jag inte förstört något, utan bara dragit loss en låsring som höll kolven på plats. Men med delarna isär blev det rätt tydligt hur väääldigt slitna en del av grejerna inne i bromscylindern var, så det känns bra att kunna byta ut dem. Däremot verkar en av delarna i renoveringssatsen inte passa någonstans, och jag tror att den helt enkelt inte ska sitta i min bil – renoveringssatsen sägs nämligen passa GAZ 24 (min bil), GAZ 53 (en lastbil), GAZ 13 (en limousine), UAZ 469 (en jeep) och ytterligare några bilar…

Eftersom en o-ring var dålig, och en ny sådan ingick inte i renoveringssatsen, får jag vänta med att montera ihop allt tills imorgon, eller när jag nu lyckas få tag på en o-ring i rätt dimension. Nedan en sprängskiss av huvudbromscylindern:

glavnyj-cilindr-tormoza

Volgaaffären i Tallinn

kauplus_volga

Nästa måndag ser jag fram emot ett besök i affären på bilden ovan – mitt i Tallinn ligger alltså den här lilla butiken som specialiserat sig på delar till gamla Volgor. Det var via den estniska Volgaklubben jag fick tipset, av en vänlig man vid namn Martin. Han har även i detalj förklarat vilka fälgar som passar och vilka som inte passar, vad som skiljer olika årsmodeller åt etc – en av alla dessa män med väldigt mycket kunskap om ett väldigt smalt litet område. Klart värdefullt för mig som nybliven Volgaägare.

På nätet har jag även hittat två andra företag i Tallinn som har en del reservdelar, så i jakt på bland annat en ny vattenpump blir det nog besök på Akuant och Code Varuosad också.

Hur hittar du reservdelar till en Volga då?

Screenshot 2014-01-05 11.41.59

En av de vanligaste frågorna jag får är den om reservdelar – hur får jag tag på sådana? Det är lyckligtvis inte så svårt eller dyrt som man kan tro, även om det så klart inte räcker med att knalla in på Mekonomen eller någon annan svensk bildelsförsäljare. Ytterligare en aspekt är att hela grejen med en gammal ovanlig bil bygger på att man gör arbetet själv, eftersom det 1) skulle kosta fruktansvärt mycket att låta en verkstad göra jobbet, och 2) finns en hygglig risk att en verkstad inte skulle göra jobbet som man vill (okänd bilmodell, gamla spröda delar som kräver mer försiktig hantering etc).

Hittills har de främsta källorna till reservdelar varit:

  • Mitt eget bagageutrymme, som alltså kom tämligen välfyllt med alla möjliga sorters reservdelar
  • Olika bilskrotar, där jag bl a köpt kylare (från en Peugot), säkerhetsbälten (från en Volvo) och en hel del annat
  • Ural-Hamburg, som är ett företag i Tyskland där Dimitri säljer (ofta rätt billigt) reservdelar till bl a Volga

På nätet finns ytterligare några företag som säljer reservdelar, flera är tyvärr mest inriktade på 50-talsmodellen GAZ 21, eller på nyare ryska bilar (t ex GAZ 2410, den 80-talsmoderniserade varianten av min bil) men vissa delar till GAZ 24 (min bil) finns. Ett nyfunnet företag är Retrodetal(j) i Sankt Petersburg, som verkar ha en massa ”prydnads”delar och packningar som jag inte sett på annat håll (bilden ovan).

Ett par företag till som säljer reservdelar:

  • Avtoclassika, i Ukraina, mest delar till äldre bilar – men bra reservdelskatalog för GAZ 24
  • AvtoAll, i Ryssland, är billiga på slitdelar, men har mest till nyare bilar – och verkar inte exportera… (samt kräver Google Translate eller liknande)

Ytterligare någon användbar webbplats kan finnas på sidan med länkar.

Nåja, det funkar ju – just nu i alla fall

Som jag tidigare beskrivit är remskivan till vattenpumpen inte riktigt som den ska, vilket tyvärr beror på ett glapp i hela axeln som kommer ut från vattenpumpen. Eftersom jag inte är så pigg på proceduren som beskrivs i verkstadshandboken:

vattenpump_lagerbyte

valde jag att bara fetta in lagret ordentligt och montera ihop allt igen. Med allt på plats kan jag konstatera att visst, det funkar, och inte glappar det så mycket heller (dvs, det rör inte så mycket på sig…). Men det är tyvärr bara att inse att vattenpumpen kan skära när som helst, och då blir jag stående där det händer. Alternativt lossnar hela axeln med fläkten på och far iväg i motorrummet i väldigt hög fart…

Jag satsar dock på att det håller, åtminstone tills jag hittar en ny vattenpump till ett pris som känns okej, alternativt en mekaniker som kan renovera den – vilket i så fall bara kommer att hända österut.

För den mekanikintresserade följer här två klipp som dels visar glappet, dels hur det ser ut med motorn igång:

Inbrott, oväntad sladd, löst remhjul och spindlar

Jag gick ner till bilen i garaget för att montera cykeldatorn (mer exakt hastighetsvisare och vägmätare) och fixa ett par andra småsaker – och fann bilen olåst. Fattade först inte om jag själv glömt låsa, men det öppna handskfacket avslöjade att det varit objudet besök i Volgan. Inget skadat, inte ens dörrlåset, och det enda som saknades var ett paket lettiska cigaretter, en tändare och ett par små lampor i kupén jag kopplat in på kylarfläktreläet, för att kolla vid vilken temperatur det slår till. Märkligt, men nu finns det å andra sidan inte så mycket att stjäla i bilen.

Monteringen av givaren vid hjulet krävde en distans för att komma tillräckligt nära magneten jag fäste på bromstrummans innerkant. Trästaven från en ståltrådsrulle fick duga och sågades upp i fyra delar som jag limmade till en kloss. Med hjälp av buntband fäste jag klossen och på den givaren, på den arm som styrstaget ansluter till. Lite testsnurr på hjulet visade att det funkade. Cykeldatorer kommer med för kort sladd för bilbruk, så jag klippte av sladden mellan cykeldatorns docka och givaren, med avsikten att förlänga den med vanlig 12-voltskabel. Det visade sig att sladden innehöll två ledare, och därmed väldigt tunna, så jag fick hämta lödpennan istället för att bara klämma på en koppling. Med den förlängda kabeln (kablarna) indragen i kupén var det dags att testa – återigen bara med handsnurr på hjulet, men det gav utslag som verkar kunna stämma. Återstår att mäta den exakta omkretsen på framhjulet (behöver antagligen göras med hjulet normalt belastat, eftersom det trycks ihop lite av bilens vikt) för att kunna mata in det i cykeldatorn för korrekt visning. Enligt instruktionen verkar det krävas millimeternoggranhet…

När jag höll på under huven kände jag lite på fläktremmarna, som jag tycker haft tendens att låta lite – och märkte att drivhjulet från motorn med tillhörande fläktblad gick att vicka lite på! Inte någon rolig upptäckt, men jag hoppas att det bara är någon lös mutter. Det gick inte att se något utan att börja ta isär grejer, så det blir morgondagens jobb. Och dessförinnan lite studerande av sprängskisser på denna del av motorn för att försöka förstå hur det sitter ihop.

Avslutningsvis en bild på lite döa typer som det var dags att tömma kupétaklampan på:

2013-12-29 19.27.11

(Jag hade tröttnat på skuggorna i den stora fina kupébelysningen och öppnade den, i tron att jag skulle hitta några döda flugor liggande i lampglaset – men icke, ett gäng STORA spindlar hade funnit sin sista vila där inne.)

Saker man tappar på motorvägen

Jag körde till Nyköping för två veckor sedan, lite nyfiken på hur en ordentlig motorvägstur skulle kännas och fungera. Bra, visade det sig. 110 km/h var inget problem, men 100 var bekvämare ljudmässigt – en femte växel hade varit trevligt. Bensinförbrukningen var dock förvånande ”låg” – 0,9 liter/milen drog den. Eftersom det krävs verktyg i kofotsstorlek för att få av navkapslarna låter jag dem vara av tills vidare, därav det mindre ”propra” utseendet på bilden nedan.

PD2_0371

På vägen hem, i höjd med Alby, lät det som jag (bilen) tappade något – ett par klonkande ljud liksom. Jag tittade uppmärksamt i backspegeln men såg inget på vägbanan bakom mig. Inget kändes heller annorlunda, så jag tänkte att det var nog inget av speciellt stor vikt. Väl hemma kollade jag igenom bilen för att se vad som kunde tänkas ha ramlat av, såg inget som saknades under huven – men! höger bladfjäder bak saknade en bit av en liten metallklämma. Inget allvarligt alltså, kan fixas så småningom tänkte jag.

Eftersom jag har bokat tid för registreringsbesiktning (8 nov – nervöst och spännande!) har jag fått lite mer bråttom att fixa alla olika smågrejer, så nu i helgen har jag tillbringat rätt många timmar i garaget. På att göra-listan stod:

  • Felsöka elsystemet efter strömtjuvar (batteriet har laddat ur när bilen stått stilla)
  • Byta batteri till det nya jag köpt (60 Ah)
  • Montera radion och lite andra tillhörande eljobb
  • Fixa säkerhetsbältesfästena bak
  • Justera elektrodgapet på de nya tändstiften

2013-10-12 17.38.38Det mesta gick bra (jag har en snygg gammal radio som funkar!), men när jag höll på med tändstiften kände jag lite på fläktremmarna och upptäckte att de var väääldigt lösa – och det var generatorn också visade det sig. En liten kontroll visade att en av bultarna som håller generatorn på plats saknades (jag hittade muttern liggande nere under motorn), vilket gjort att generatorn suttit löst och skakat fram och tillbaka så mycket att den kvarvarande bulten var väldigt nära att gå av – se bilden. Det var nog det här jag hörde på motorvägen…

För att komma åt generatorns fästen tog jag bort slangen från vattenpumpen till kupéns värmepaket, och då sprack den gamla ryska saken. Så tills jag har hittat en ny står bilen stilla i garaget.