Autovox och våldsamma vindrutetorkare

Tio dagar sedan förra inlägget! Den trevliga anledningen är att jag faktiskt har kört mer än jag har fixat med Volgan. Men idag åkte jag återigen ut till Gladö bilskrot för att skruva loss ett midjebälte (mittenplatsen bak) från en gammal Volvo 240. Förutom att det ju är trevligt att kunna erbjuda alla passagerare ett säkerhetsbälte tänker jag mig också att med fem bälten på plats vid registreringsbesiktningen bör det gå att få bilen godkänd för fem personer. Originalfästpunkter finns för bältena, så det ska vara lugnt.

2013-08-31 16.02.07 crop

Ytterligare ett fynd på skroten var den här gamla radion – även om jag ännu inte vet om den funkar. Italiensk är den (”Autovox”), och från helt rätt tid – den satt i en Honda Civic från -77. Därmed har den även bara en högtalarutgång, mono alltså, vilket är precis vad som ska sitta i min Volga. Konstigt nog ser det ut som att jorden ska kopplas in på en av högtalarkontakterna, vilket jag inte alls förstår. Tror jag får öppna radion och undersöka lite.

Det regnade lite på väg till skroten, så för första gången använde jag vindrutetorkarna, med måttligt bra resultat. Mest beroende på att torkarbladen är slut (jag ska köpa nya från Tyskland), men jag blev lite fundersam över de våldsamma svängningarna bladen gjorde över vindrutan – lite som att torkarmotorn egentligen är gjord för nån sorts bussruta, där det krävs mer kraft för att flytta jättetorkarblad över en stor ruta. Nåväl, med nya torkarblad som rimligen gör mer motstånd kanske rörelserna lugnar ner sig något.

Luftade bromsar och nya bilder

2013-08-21 19.58.52Andra kvällen i rad i ett garage med en Magnus, dock inte samma som igår, alltså varken garaget eller Magnusen. Med nyställd tändning, nya fläktremmar och bytt växellådsolja stod bromsarna på tur – som inte varit de bästa. Jag var orolig att bromsbeläggen skulle vara helt slut, men när jag fick bort den första trumman visade det sig att beläggen var i prima skick, massor av bromsningar kvar. Återstod gammal äcklig bromsvätska med luftbubblor i, så jag pumpade igenom en dryg liter ny bromsvätska (7 luftningsställen), fick ut en massa mörkt gegg och tänkte att nu jävlar! ska det bromsas bra. Provturen var dock lite av besvikelse – visst, bättre bromsverkan, men jag misstänker att den här bilen egentligen kan (ska) bromsa ännu bättre. Jag funderar på om ”boostern”, alltså servot som jobbar med vakum från förgasaren, funkar riktigt som den ska. En slang som normalt går från insuget till boostern saknas på min bil, som verkar ha ett annat insug än original. Lilla bilden ovan är en frambroms, nedan en bakbroms:

2013-08-21 22.04.48

För första gången har jag även använt en kamera (dock inte ovan), till skillnad från mobilen, och resultatet syns på sidan om ”Min bil”.

They meet at last

Man skulle kunna se det som starten på ”Volga Club Sweden” – det är ju de enda två volgorna i landet, och nu har vi mötts. Ägarna alltså. På en bensinmack i Aspudden står min gröna -79a och Magnus vita -77a. Hyfsat lika i skick, men med en viktig skillnad – hans har klarat av registreringsbesiktningen, jag väntar fortfarande på min (därav mina röda nummerskyltar, för tillfällig registrering).

2013-08-20 20.59.23_crop

Det är faktiskt inte första gången de båda volgorna finns på samma ställe, men förra gången var min inte körbar (kylaren…). Så här såg det ut i mitt garage för några dagar sedan:

2013-08-18 15.26.38_crop

Dessutom fick jag hjälp att ställa tändningen, och ett verktygslån gjorde att jag äntligen fick loss pluggen till växelådsoljan, så nu är den bytt också. Återstår att skaffa sommardäck och byta bromsvätska inklusive luftning, sen borde det gå att köra lite mer ordentligt, och lagligt.

Bästa hallmattan!

image

Det ligger nämligen ett kylarlock på den.

Uppdatering ett par timmar senare: Kylarlocket passade NÄSTAN, men inte sämre än att jag kunde fylla på vatten, starta motorn och trycka dit locket för en kort provkörning. Och faktiskt, min egenhändigt installerade Peugeotkylare verkar kyla tillräckligt (tempmätaren stannade strax ovan 80 grader), och inte läcker mina olika slangkopplingar heller. Jag försökte sedan bända ut mitt nya kylarlock med en tång, för att göra det större – det är knappt 1 millimeter för litet i diameter i sin översta del…

Det gick väl sådär, fick visserligen på det bättre, men inte bra nog – med varm motor började det läcka. Men med lite bättre verktyg, kanske ett skruvstäd, är jag optimistiskt förvissad om att det kommer att lösa sig.

Nya kylaren på plats, men var hittar man ett lock?!?

Nu har jag konverserat två kylarspecialister på ebay i ett par dygn, för att försöka utröna om någon av dem har ett kylarlock som passar min Volga (eller ja, min ”Peugeot 505” som det får heta när jag letar kylartillbehör, det är ju i en sådan kylaren egentligen ska sitta). Eftersom resten av installationen av den nya kylaren gick rätt smärtfritt, nu när jag fått tag på passande slangar och adaptrar, är det extra irriterande att det enda som saknas är ett litet lock. Jag fick visserligen spänna ner ena slangen så att den inte låg emot fläktremmen, men det funkade bra med buntband och slangklämma. Några delar saknas, men i stort är det de här grejerna jag tryckte in i Volgan idag:

2013-08-13 19.15.46

Dzintara Volga – klassisk racing

Det där internet tillbringar man en del tid på som nybliven ägare till en udda bil. För att hitta instruktionsböcker, reparationstips, reservdelar och för att lära sig mer i allmänhet. En sak jag hittat under dessa sökrundor är ”Dzintara Volga”, vilket är en återupplivning av gamla sovjetiska biltävlingar på bana med Volgor.

110914_Dzintara_Volga_logo

Efter vad jag förstår har tävlingarna körts de senaste tre åren, mest i de baltiska länderna verkar det som, efter ett antal års uppehåll (antagligen sedan Sovjetunionens sammanbrott på 90-talet). Det ser ut som bilarna som används mest är GAZ 2410, det vill säga den minimalt moderniserade version av GAZ 24 (min bil) som tillverkades 1985-1992. Förutom störtbur, lite bredare däck och en massa klistermärken verkar inte bilarna vara speciellt modifierade, inte heller ser de ut att gå så värst fort…

Dzintara Volga GAZ-24

Så här beskrivs tävlingarna på en lettisk sajt: ”Once, this race was among the most popular motor races in the USSR and was first held in the “Mežaparks” in 1963. ”Dzintara Volga” was one of the most prestigious car competitions in the former Soviet Union and brought together tens of thousands of audience”

Och så här på en bilfotosajt (rawcar.com): ”These races were very popular in Soviet Union from the middle of the sixties and till the 90ies. There were lots of cups that were held in USSR republics. It began as competitions  of  taxi drivers on weekends, on their GAZ-21 und GAZ-24. And later more professional cars began to be engineered.

In 2010 this championship was reborn in Latvia, where the first „Dzintara volga” („Amber Volga”) Cup took place more than 30 years ago. The most famous drivers today are Anton Dolgopolov – champion of the Year 2011, Andrejs Paupers and Valdis Belmers.  So, here are some photos from the last event, that took place at Bikernieki track on 7.July 2012. The battle was breath-taking!”

Tävlingsvideo:

Och här ett bildkollage från en kille som byggt om en bil som min till tävlingsbil:

Ja ja ja ja ja!

Min telefon ringde, det var den andra Volgaägaren i Sverige. Alltså han vars registreringsproblem jag läst om i en biltidning. Han hade goda nyheter: Hans bil hade klarat registreringsbesiktningen. De där intygen som tidigare saknats behövdes tydligen inte längre, så det verkar vara klart möjligt att jag också får igenom min bil!

Sen utbytte vi lite erfarenheter, jämförde våra bilar (hans är två år äldre än min), och jag fick tips om en tysk sajt med billiga Volgadelar.

Så jag har intensifierat ansträngningarna att få ordning på kylaren, här ska köras Volga!

(Och jaja, om någon nogräknad motorkunnig läser det här och tycker att vadå, det finns ju mer än två volgor i Sverige, så visst, den gamla 50-talsbilen GAZ 21 finns det en handfull av i Sverige, men inte GAZ 24 som vi snackar om här.)

Aj aj aj aj aj

Ett hårt och ett mjukt paket smällde ner på hallmattan. Ett bra och ett dåligt, ett med framtidsutsikter och ett med indikationer om undergång. Vi börjar med det bra:

DWZ962

Alltså mina tillfälliga nummerskyltar. Siffrorna i vänsterkanten står för 6 november, vilket är slutdatum för den tillfälliga registreringen. Enligt Transportstyrelsen går det inte att få de tillfälliga skyltarna i annat format, vilket är lite synd eftersom bakskylten på Volgan ska vara tvåradig – jag får väl tejpa fast min skylt i bakrutan eller nåt.

Det mindre bra var upplysningen om att en Volga av samma typ som min underkändes i registreringsbesiktningen i oktober förra året. Det vill säga inte fick tillåtelse att registreras och därmed inte heller köras i Sverige. Anledningarna: Saknad dokumentation om bromsar och stöldskydd. Alltså den typ  av dokumentation biltillverkaren eller importören(?) brukar stå för.

En gles artikelserie i tidningen Klassiker som jag hittade på nätet (här, här och här) beskrev hur en Volga i Sverige togs om hand och hur den skulle registreras. Den senaste artikeln finns inte på nätet, och det var den som kom genom min brevlåda idag. Jag har mejlat skribenten och hoppas kunna få reda på lite mer om hans Volgaregistreringserfarenheter. Det bådar inte gott det här.

klassiker_volga

(En sån här liten bild i rent illustrationssyfte kan väl inte vara upphovsrättsintrång?)

Välkommen till Sverige, DWZ 962 – nu med rullbälten!

Jag fick visserligen beskedet per telefon, men nu har jag även fått brevet:

2013-08-07 20.33.01_crop

Om man behåller det tillfälliga registreringsnumret efter avklarad(?) registreringsbesiktning vet jag inte, men det känns passande med en D-skylt – sen jag lärde mig att det svenska bilregistret tog en bokstav i taget, i alfabetisk ordning, i takt med varje nyregistrerad bil kan jag iallafall utgå från att en nummerskylt som börjar på D sitter på en rätt gammal bil… (När jag lärde mig hur det funkade hade nya bilar skyltar på M eller N, sen dess har jag då och då noterat en ny begynnelsebokstav, och senast jag tänkte på det hade de nyaste bilarna skyltar med början på X, men det är några år sen.)

En halvdag i garaget resulterade i monterade rullbälten fram, från 245an på skroten (det krävdes knappt några modifikationer), och ett mekonomenbälte bak – apjobbigt att skruva dit utan att ta loss ryggstödet för baksätet, men skulle jag gjort hade jag aldrig fått dit det igen utan hjälp – en person behöver sitta i bagageutrymmet och skruva, en annan i kupén och hålla ryggstödet på rätt plats…). Så nu när jag vet att det funkar ska jag köpa ett mekonomenbälte till, men tror jag skippar mittbälte bak – det skulle sitta lite märkligt, och känns ändå bara sådär halvnoga.

Fula garagebilder kommer här:

Frankensteinbilen blir till?

Nu när jag fått besked om att bilen får köras i tre månader före registreringsbesiktningen blev det liksom lite mer lockande att få ordning på grejerna. Så idag åkte jag till Gladö Bilskrot för att leta delar, framför allt till kylaren men även säkerhetsbälten. Bilskrotar med självplock är lätt komiska ställen, både lärorika, farliga och fyllda av rätt hårt jobb. Det funkar så att man går in på en stor inhägnad plan där det står en väldans massa bilar i mer eller mindre förfärligt skick och letar efter bilar man tror kan ha de delar man behöver. För många är det väl rätt enkelt, de ska ha en si och sån del till just en Opel Vectra från 1992 eller nåt – men om man som jag behöver hitta delar som kan tänkas passa en Volga får man helt enkelt gå runt och kolla, mäta, känna – på allt från billiga små peugeoter till lyx-BMWar. Man behöver dessutom själv ha med sig samtliga verktyg som kan tänkas behövas, och helst borde man nog ha skyddskläder – det är mycket krossat glas och krockade motorhuvar som kan ramla ner i huvet…

Jag har ju redan hittat en ny kylare till Volgan från en Peugeot 505, till den behövs det diverse slangar och inte minst ett kylarlock. Ni vet, den där lilla detaljen som man kan skruva av för att fylla på vatten/glykol. Om som verkar vara helt vansinnigt svår att få tag på. Ett problem är att jag inte vet exakt vilken sorts 505a min kylare är till för – diesel eller bensin, 2-litersmotor eller 2,3-litersmotor? Och de verkar alla ha olika kylarlock… Men imorgon ska jag ringa Steve (uttalas som det stavas, på svenska) på fina Peugeothandlaren och höra om han möjligen kan hjälpa till. Och är det någon som läser det här som har ett kylarlock över, 45 mm stort – jag är dig evigt tacksam.

Dagens utflykt var dock framgångsrik, tror jag, det återstår att försöka montera grejerna i/på Volgan…

2013-08-06 22.53.38

En Volvo 245a fick donera säkerhetsbälten fram, bakbältena får nog bli mekonomen eftersom jag saknar det fjärde fäste som typ alla modernare bilar har för bältena. I samma 245a hittade jag en radio som kanske funkar (50 spänn) och så passade jag på att plocka expansionskärlet till kylaren också. En BMW 740 fick donera en kylarslang, vilket även en Volvo 940 och en  – ja, vad var det nu för något? – också fick göra. Slutligen gav en merca mig sin domkraft.

När jag tidigare idag jobbade vidare med Peugeotkylarinstallationen visade det sig att min fläktkåpa inte alls passar. Spelar ingen roll vilken sorts fästen jag tillverkar, min nya kylare har helt enkelt fel mått/proportioner för att passa med Volgans fläktkåpa. Så jag kommer att testa att köra utan, blir det för varmt får jag väl montera elfläkt på kylaren.