Min bil har ingen kylare

Den ligger nämligen i min lägenhet, eftersom den läcker och behöver lagas. Det fina med att köpa en gammal Volga på semestern är att man har tid att fixa med den, det dåliga är att alla andra också har semester, till exempel firmorna som lagar kylare.

2013-07-25 09.49.49

Förhoppningsvis hittar jag en öppen kylarverkstad snart, men jag ska även kolla på alternativ, dvs att byta ut hela kylaren mot en ny, av mer tillgängligt fabrikat. Jag tänker mig att det mest handlar om att den ska vara av ungefär samma storlek, gärna ha fästen på ungefär samma ställen och någon form av givare eller plats för givare som funkar med min bil. Så jag ska mäta lite och sen börja kolla om det finns någon passande kylare för t ex Volvo.

På den mindre mekaniska och smutsiga sidan ska jag montera en huvudströmbrytare i kupén, täta några läckande slangar och börja slipa/måla slitna detaljer. Återstår att se om den gröna färg jag köpte igår matchar bilens…

2013-07-25 09.56.53

Ambassaduppväxt och post-sovjetiskt damm

 

Härom dagen blev det ännu en sväng till gördetsjälv-hallen – jag hade varit och köpt verktyg och hoppades kunna byta de återstående två oljorna (växellåda och bakaxel). Bakaxeln gick bra, men till växellådan behöver jag fortfarande hitta passande verktyg. Så jag rullade ut bilen, fast besluten att göra upp med den dammiga insidan av bilen.

2013-07-13 19.57.29_crop

Innan jag lämnade hallen kom dock mannen från båset bredvid fram och sa:
– Snygg Volga!
– Tack, kul att du såg vad det är för bil, hur kommer det sig?
– Jag bodde i Moskva när jag var liten, mina föräldrar jobbade på ambassaden där, sa mannen.

Och så fortsatte vi att småprata lite, om runddragna oljepluggar och sånt.

Med alla sätena bortskruvade gick det äntligen att få bort dammet inne i bilen – och från sätena själva. Jag bankade och bankade, i ett moln av gulgrönt damm, och slutligen kändes det som att sätenas egen desintegrerande klädsel reducerades till de beståndsdelar som fortfarande satt fast, i sig själva så att säga.

2013-07-13 19.57.07_crop

Jag upptäckte tyvärr också att kylaren har ett riktigt hål, där min nypåfyllda glykol glatt rinner ut så fort man värmt upp bilen ordentligt. Så nästa steg blir att skruva bort kylaren från bilen och se om den går att laga, eller om jag behöver leta efter en ersättning (Volga eller kanske hellre något mer tillgängligt, om det till exempel finns nån gammal volvokylare som passar).

En annan rätt brådskande del är att skaffa nya däck, besiktningen uppskattar nog inte de vinterdäck (dubbade fram) som sitter på nu. Fast det får vänta lite, just nu står Volgan tryggt i sitt garage medan jag har semester på västkusten.

 

 

Tekniskt meddelande: Sajten funkar dåligt på vissa androidtelefoner

Det har visat sig att den här sajten inte funkar så bra på vissa mobiltelefoner – ”Läs mer”-knappen har t ex ingen effekt på min egen HTC-mobil – vilket betyder att det inte går att läsa mer än det lilla introt till varje inlägg. Jag ser ingen omedelbar lösning på problemet, så tills vidare är det nog det enda sättet att använda en annan apparat för att kolla på inläggen (t ex en dator eller en iphone).

Lite renare, lite rostigare

Det var en kort tid jag fick ha ett lettiskt registreringsbevis för min Volga – idag skickade jag registreringsbeviset, lite andra handlingar och en ifylld blankett till transportstyrelsen, för att ansöka om ursprungskontroll. Det är första steget till att få Volgan registrerad i Sverige, och i det här fallet mest en formsak (tror jag…). I samband med ursprungskontrollen (som bland annat innebär att transportstyrelsen kollar att bilen inte är stulen) kan man även ansöka om ”tillfällig registrering”, vilket jag har gjort. Så om några veckor kommer det förhoppningsvis ett beslut som ger mig möjlighet att boka tid för registreringsbesiktning – the scary part! – och rätt att köra bilen under tiden.

Idag har Volgan iallafall blivit renare, in- och och utvändigt. En lång session i mackens gördetsjälv-hall inkluderade tvätt av hela bilen och oljebyte i motorn, men däremot inte som planerat i växellåda och bakaxel – konstiga skruvar som jag saknar verktyg till stoppade mig (det tog dessutom en mindre evighet att lista ut vilka tre oljor jag behövde, killen i bildelsbutiken letade och letade, gamla oljor har helt enkelt inga direkta motsvarigheter idag – och då har ändå min nedladdade instruktionsbok för exportvolgor en vänlig skrivning om ”If the Soviet-produced lubricants prescribed in the chart are not available, foreign-made oils can be used in compliance with Table 2”).

Jag tog bort den trasiga överdragsklädseln och dammsög och torkade av bilens hela  insida, fortfarande är känslan dock rätt ”dammig” inne i bilen – det får bli mer städning en annan gång…

Gaz24_78_salong_1

Det här är tyvärr inte en bild på min bil, men min har precis samma färgkombination – om än en smula blekare och smutsigare (har hittat bilden på nätet, kommer inte ihåg var).

2013-07-11 15.28.56En bonuseffekt av högtryckstvätten är att bromsarna blev mycket bättre(!) – så jag tänker helt klart försöka ta isär och se om lite rengöring kan få bromsarna i bättre skick. Det är alltså hydrauliska trumbromsar runt om, med en tämligen avancerad servokonstruktion, och att gå igenom/demontera/renovera hela bromssystemet känns väldigt jobbigt – vi får se om rengöring räcker.

Originalinstruktionsboken som följde med bilen är föga förvånande på ryska, men eftersom jag fortfarande inte lyckats lista ut hur värmereglagen fungerar – och det kommer rätt mycket värme i bilen denna stockholmssommar – har jag mobilfotograferat de relevanta sidorna i instruktionsboken och mejlat dem till en rysktalande vän med hopp om översättningshjälp.

värmereglage

Tvättandet idag avslöjade också att det är lite mer rost på bilen än jag trodde, till exempel är dörrarnas undersidor rätt ruttna. Så länge det inte påverkar användbarheten, legalt eller praktiskt, spelar det inte så stor roll. Det estetiska kräver mest att jag hittar en lack i passande grön nyans, sen går det att fixa till det som syns.

I bagageutrymmet på en gammal Volga

Photo 2013-07-06 19 41 16

En smutsig och stökig guldgruva, ungefär så kan man beskriva bagageutrymmet i Volgan när jag köpte den. Idag har jag tömt bilen på alla de delar som följde med (den höjde sig flera centimeter). Jag hittade:

Instrumentbräda
Kretskort, 2 st
Elmotor (torkare?), 2 st
Torkararm, 2 st
Torkarblad, ett gäng
Fönstermekanism, 2 st
Vajer (handbroms?)
Parkeringsljus, 3 st
Blinker
Bakljusglas, 2 st
Kromring till framlampa
Navkapsel, 2 st
Spolarvätskeburk med pump, 2 st
Spolarpump
Bensinpump, 2 st
Membran och packning till bensinpump, ett gäng
Bensinslang
Oljefilter, 2 st
Förgasare
Generator, 2 st
Startmotor
Bromsmastercylinder, 2 st
Kopplingscylinder
Kolv, 4 st
Ventil, ett gäng
Kopplingslameller, 4 st
Kopplingspressplatta
Bromsbackar, 6 st
Bromstrumme”lock”
Fördelarlock
Kylarfläkt
Fläkt-/generatorrem, ett gäng
Stänklapp fram, 3 st
Stänklapp bak
Batterihållare
Grill
Framskärm vänster
Tröskel, 2 st
Kardanaxel(?) Drivaxel bak
Packningar: cylinderfot? topplock? grenrör? insug?
Långt stag, 4 st
Reservhjul
Domkraftsvev Startvev

+ en hel del andra små och halvstora grejer, för tillfället oidentifierade

Uppdaterad 2013-08-21

Hemma: Rostinpinkat nytt revir

Det ska sägas på en gång: Den praktiska hjälp och det mentala stöd som resesällskapet M & N stod för gjorde hela den här grejen betydligt enklare. Så tack!

2013-07-08 22.52.27En annan person som har min tacksamhet är R, kompisen till en bekants kompis i Lettland, som ringde flera potentiella säljare av Volgor och gav mig information som gjorde det möjligt att förstå vilken Volga jag ville åka och kolla på. Och det är ett bra exempel på de personer jag mött på den här resan – ester och letter som entusiastiskt snackat Volgor och ringt sina bekanta för att höra om eventuella bilar till salu. Eller säljaren Janis och hans son, hedersknyfflar de luxe, som jag är mycket glad över att ha träffat. För att inte tala om Viktor, ägaren till den första (vita) Volgan jag såg på den här resan, som jag av en ren slump stötte på i kön till färjan igår kväll (han var på väg med en lastbilslast förskola till Vallentuna) och som jag då kunde uppdatera med information om att jag faktiskt hittat och köpt en Volga. Vi tittade på tillsammans på mobilfoton av min gröna bil och jag fick expertkommentarer av Viktor om bildetaljers ålder, mått av originalskick och annat.

Lite mer om vad som hänt: I morse rullade vi av färjan från Paldiski (Estland) i Kapellskär på våra tre motorcyklar och körde hemåt. Nån timme senare hämtade jag MIN Volga från kajen i frihamnen och körde hem till Kocksgatan. Den första delen av det projektet är därmed avklarad, det vill säga att hitta, köpa och ta hem en Volga. Nu återstår bara resten – ursprungskontroll, registreringsbesiktning, kontrollbesiktning – och de hundratals grejer som kan (behöver) fixas med bilen…

IMG_1122

Jag har alltså en GAZ 24 Volga från 1979 i min ägo, grön och ganska sliten, men i det närmaste orörd under smutsen. Köpt och varsamt ägd av en lettisk fabrikör, stående i många år när fabrikören blev äldre, sedan köpt av en man som dels tänkte renovera (och köpte väldigt mycket reservdelar), dels ge den till sin son som skulle ta körkort. Nu tog sonen aldrig något bilkörkort, så bilen byttes bort mot en motorcykel till Janis, som också tänkte renovera den. Men Janis la sin energi på att renovera en gammal Cadillac, och Volgan blev stående även hos honom. Tills Janis tröttnade, la ut en annons, och så småningom träffade mig. Nu har Janis ett gäng euros och jag en bil som i praktiken bara haft en ägare sedan 1979.

Det tog ett par timmar hos den lettiska transportstyrelsen(?) CSDD igår morse, inklusive en något tvär tjänstemannaattityd, men till slut var bilen skriven på mig och nya nummerskyltar (för export) blev påskruvade på bilen. Den riktiga premiärturen blev sedan till Riga, för skeppning till Stockholm, och senvar liksom den baltiska delen av biläventyret slut.

2013-07-08 09.47.07

Efter en liten tur i Stockholm parkerade jag i hemmagaraget, och där tyckte Volgan att den var lite för varm/hade för mycket kylarvätska, så den pös ut en deciliter intensivt rostfärgad kylarvätska på garagegolvet. Nu vet vi vilken bil som står på den platsen.

Det funkade! Jag har en Volga på väg hem!

image

De lettiska myndigheterna var lite jobbiga, men till slut löste det sig – med transitskyltar och allt. Så jag körde ifrån Bauska i min egen Volga, hela bagageutrymmet dessutom fullt med reservdelar.

Bilden ovan, som M tog, är från hamnen i Riga, där jag lämnade bilen för att skeppas hem till Stockholm. Fortsättning följer garanterat.

Jorå, det blir en Volga – om pappersarbetet funkar imorgon

Janis och jag är överens – hans gröna Volga ska bli min. En mycket sympatisk man, dessutom ganska ivrig att bli av med den gamla bilen. När vi kom för att titta på den såg bilen rätt ledsen ut. Trädklibbig, smutsig, dåligt med luft i däcken – men ju närmare man tittade ju bättre såg den faktiskt ut.
image

Janis hade vissa problem att starta den, men en bensinpumpsbyte senare gick den utmärkt. Det som återstår nu är att få papper från de lettiska myndigheterna som ger mig rätt att köra den ut ur landet. Vi får väl se om blir så…

Trevligt sällskap och konkret möjlighet

Nu när M & N anlänt på varsin gammal Honda har vi lämnat Tallinn och kört söderut – mot den här:
image

http://www.ss.lv/msg/lv/transport/cars/gaz/24/cxdeg.html

Jag pratade med säljaren igår, återigen var tyska det enda gemensamma språket, men bilen låter lovande. Via en bekants bekant (eller nåt) fick jag den här beskrivningen i ett mejl: ”3 owners. all papers. lots of spear parts in trunk. good condition. Starts and runs still have technical inspection paper. So just go buy and drive away.”

Innan avfärden fick vi dock vårda lite motorcyklar:
image

Estland –> Lettland?

2013-07-04 09.54.31Dagen började kraftfullt med havregrynsgröt, den glädjande hallonsylten smakade nästan hemgjort på hipstercaféet i Kalamaja. Rallyföraren från igår hade tipsat om en stad, Koeru, där det funnits nån form av servicebyggnad för Volga (jag förstod inte riktigt vad han sa), och därför skulle det också finnas många volgor i trakten. Så jag körde åt sydöst, 12 mil närmaste vägen, men jag kringelkrokade mig dit på trevligare mc-vägar.

Koeru visade sig vara en ett pyttelitet samhälle, jag körde fram och tillbaka på jakt efter något som kunde tänkas leda till en Volga, men det var bara landsbygdsidyll överallt. Jag hittade en bilverkstad, men de ställde sig helt frågande till att det skulle finnas några Volgor i trakten. Så jag körde norrut igen, mot boendet i Tallinn.

På vägen stannade jag vid en ”vägkrog”, som såg normal nog ut. När jag undrande stod framför dörren där det stod ”Stop!” öppnades en liten lucka i väggen, och en rätt barsk kvinna undrade vad jag ville ha. Det var alltså den enda kontakten man kunde ha, genom luckan, och medan jag satt och drack min cola stannade ett antal bilar som i varierande grad verkade förstå var man skulle beställa.

2013-07-04 16.40.46

Idag alltså ingen framgång alls i jakten på en Volga, men jag har fått adressen till en lettisk annonssajt där det finns betydligt fler intressanta bilar till salu än vad som annonseras i Estland. Så kanske kanske blir det en utflykt över gränsen i helgen, här är en möjlighet:

SS.LV Gaz 24, Cena 400 Ls. Labs stavoklis savam gadam, ruc un brauc ari. - Sludinajumi

Annonsen med bilder: http://www.ss.lv/msg/lv/transport/cars/gaz/24/anjmb.html

(För övrigt är det lite roligt att telefonens autocorrect tycker att ”Lennart” funkar lika bra som ”Lettland” – lite samma vibb eller?)