GAZ 24 Volga på vinteräventyr: Reservdelsresa till Tallinn

Den här texten skrev jag för två år sedan, för en svensk biltidning, men det kanske blev något missförstånd – de hörde nämligen aldrig av sig, så texten och bilderna blev liggande. I vilket fall, en vintrig Volgaresa:

GAZ 24 Volga hitting the shores of Estonia. Photo: Petter Lydén

När en gammal sovjetisk bil i Sverige börjar kärva kan utbudet av reservdelar kännas en smula begränsat. Lyckligtvis är det inte längre än en färja över Östersjön till delar av före detta Sovjetunionen, och i detta fall råkar den estniska huvudstaden Tallinn ha en hel butik tillägnad Kremls standardbil från 60-talet: GAZ 24 Volga.

My Volga in front of the Volga store in Tallin, Estonia. Photo: Petter Lydén

Volgan har funnits i min ägo sedan förra sommaren, då jag på motorcykel åkte runt Baltikum på jakt efter en Volga i lagom halvbra skick. I den lilla staden Bauska i Lettland fann jag den, trött men körbar, dessutom med hela bagaget fullt av reservdelar. Väl hemskeppad gick några månader till uppfräschning och anpassning till de svenska lagar som gällde 1979 (till exempel rullbälten) innan registreringsbesiktningen kunde klaras av. Den skedde dessutom i sällskap med ägaren till den enda andra GAZ 24 Volgan i Sverige, som har figurerat i tidningen Klassiker.

On the ferry from Sweden to Estonia: газ24 волга

Eftersom en annalkande 40-årsfest ändå motiverade en inköpsresa till Estland var det lika bra att köra över bilen och besöka några av de bildelsbutiker jag hittat via nätet och mejlkontakt med den hjälpsamma estniska Volgaklubben. Plats för några mindre bildelar borde det finnas i bagageutrymmet även efter de andra inköpen, så en snöslaskig kväll rullade Volgan ombord på färjan österut.

GAZ 24 Volga rolling off the ferry in Tallinn. Photo: Petter Lyden

En axelglappande vattenpump och dåligt oljetryck stod högst på listan av saker att hitta delar till, det vill säga två nya pumpar. Tallinn är en liten stad och i ett industriområde i utkanten hittade vi den första butiken, specialiserad på mestadels tunga fordon från sovjeteran. Ägaren var tillmötesgående och gick själv ut för att jämföra den vattenpump han hade liggande med den som satt monterad i min bil, men dessvärre var det fel modell. En uppsättning tändkablar, tändstift och ett oljefilter hittades dock till sympatiskt låga priser.

Trying to buy a water pump for a GAZ 24 in Tallinn. Photo: Petter Lydén

Nästa anhalt var själva huvudmålet – den dedikerade Volgabutiken – som ligger i ett vanligt bostadsområde mitt i Tallinn. På smala gångar mellan karossdelar och däck når man disken bakom vilken den åldrade butiksinnehavaren står i svart kostym. Efter vissa språkliga utmaningar lyckades han plocka fram en passande oljepump och ytterligare några bra-att-ha-smådelar. Den gamla mannen i butiken följde sedan med ut för att titta på den svenska Volgan, där han berömde originaldetaljerna, skrattade åt den slätslitna mässingsnyckeln till dörrlåset och missnöjt pekade på de urblekta listerna runt bakljusen i plastkrom – tyvärr hade han inga nya liggande på hyllan.

The Volga shop in Tallinn, Estonia. Photo: Petter Lydén

En kryssning till Tallinn ger inte många timmar i stan, så nöjda med inköpen körde jag och ressällskapet Magnus i hög fart ner till hamnen för en nattresa hemåt.

Snow drifting in a GAZ 24 Volga. Photo: Petter Lydén

En Volga i tidningen Klassiker

En trevlig överraskning dök upp i nyhetsbrevet från tidningen Klassiker i förra veckan: En bild på en GAZ 24 Volga och tillhörande minitext om sammanhanget:

volga_m24_taxi_at_intertank_ddr_1973

”Denna taxi är en Volga GAZ-M24, en vagn som presenterades 1968 och kom genom lite förvandlingar hållas vid liv ända fram till 2010, då den hette GAZ 3102. En rysk långkörare alltså. Denna Volga taxi står vid en Intertank-station och vi är i Östberlin, DDR, 1973.” – ur Klassiker. Jag skulle dock säga att bilen slutade tillverkades 1993 (inte 2010 som Klassiker påstår), vilket är långt nog. Modellerna som fortsatte tillverkas (3102, 3110, 31029) var andra bilar, även om de så klart byggde på GAZ 24. Se även tidslinjen längst ner på sidan med historia och fakta om GAZ 24 Volga.

Statistik för Volgabloggen 2015

En spårvagn i San Francisco rymmer 60 personer. Den här bloggen besöktes cirka 2 440 gånger under 2015. Om den hade varit en spårvagn, skulle det behövas cirka 41 resor för att lika många personer skulle komma med.

Det överlägset mest populära inlägget är ”Vad kostar det att importera en bil från Lettland till Sverige?” som visades 1 324 gånger under året som gick.

Betydelsen av sociala medier ökade, här är de som gav flest träffar:

hänvisningar-15

Volgabloggen hade besökare från 80(!) länder, de flesta naturligt nog från Sverige.

varifrån-15

Sista natten med Volgan

Strax före jul kom biltransporten och hämtade Volgan för en lång och kall färd till Härnösand. Där blir det förhoppningsvis betydligt varmare för Volgan vars nya hem blir Härnösands bilmuseum. Den gamla bilen startade snällt (med lite startgas…) och lät sig köras upp på den stora lastbilen från Eurotransport. Här nedan några bilder och ett filmklipp från den sista kvällen (men det ser ut som natt) jag hade Volgan.

Om någon undrar vad det kostar att frakta en bil på släp över halva Sverige är uppgiften jag fått 4500 kronor.

”Sälj inte bilen, det är ju helt galet”

Det kom ett mejl efter att jag la ut annonsen om att Volgan är till salu:

Hej
Sälj inte bilen, det är ju helt galet, hade jag haft råd hade jag köpt
den direkt.
behåll den sälj till en riktigt seriös köpare.
Så jävla grym bil.
Mvh

 

Till salu: GAZ 24 Volga!

Otroligt men sant, Volgan är till salu!

Unik 60-talsbil från 1979: GAZ 24 Volga

Annonsen på Blocket.

gaz-24-volga-till-salu-blocket

En av två svenskregistrerade sovjetiska finbilar av modellen GAZ 24 Volga är nu till salu, nybesiktad och godkänd till och med november 2017, givetvis skattebefriad. Min Volga är av 1979 års modell, men ritad och konstruerad i mitten av 60-talet, med amerikanska förlagor.

Gungande fjädring, 2,5-litersmotor och 5 bältade sittplatser, samt en bred kromad front – och original elantenn som fungerar. Samt massor av reservdelar som jag fick med mig hem från Lettland. Original instruktionsbok, verkstadsmanual och annan dokumentation medföljer.

Det var partielitens och KGBs bil, andra fick köra Lada, men gick även som taxi och polisbil. Efter ett antal års uppehåll rejsas den återigen i Baltikum och Ryssland: https://youtu.be/GFbkor3Y4Yk

Min bil ägdes av en fabrikör i en lettisk småstad, stod sedan still i många år innan jag köpte den. Originallack och tämligen oskruvad, men jag har renoverat toppen och bytt diverse slitdelar – som är förvånansvärt lätta och billiga att få tag på.

Jag har inte bråttom att sälja och svarar inte på skambud. Mejla om du är intresserad, telefon kan vi ta senare.

GAZ24 Volga for sale, registered in Sweden (EU), fully road legal, $3500.

gaz-24-volga-till-salu-blocket-2

Hur jävla svårt kan det vara att få fram lite bensin?!

Förra veckan körde jag Volgan från Berlin till Halmstad utan problem, lät Bilprovningen titta på den och styrde nöjd kosan tillbaka mot Berlin med en nybesiktad Volga – godkänd för de kommande två åren. Av någon anledning tyckte Volgan att den skulle stanna i Sverige och vägrade förse motorn med tillräckligt mycket bensin för hastigheter över ca 70 km/h.

Så jag öppnade förgasaren, tog ut sex stycken munstycken, blåste rent allt med tryckluft och ersatte en sliten/trasig packning med en ny. Och åtgärdade en lös skruv som rimligen låtit förgasaren tjuvdra luft tidigare (tyckte faktiskt den svarade bättre på gas vid provkörningen i lördags) – men det hjälpte inte mot den ofrivilliga fartbegränsningen.

Med fortsatta råd från den andra Volgaägaren Magnus gav jag mig på den sista bensinslangen jag inte bytt ännu – den kunde ju vara sprucken och låta bensinpumpen tjuvdra luft. För det behövde den mycket snöiga bilen hissas upp och droppa smältvatten på mig medan jag tog bort innerskärm och liggande på rygg bytte bensinslang – utomhusjobb i november är inte alltid toppen, särskilt inte efter n oväntad decimeter snöfall. Men inte hjälpte det.

2015-11-22 08.31.01

Så då gav jag mig på bensinpumpen som jag inte rört hittills. Av de 3-4 membranen var ett membran lite trött, så köpte helt sonika en elektrisk bränslepump och monterade, kopplade in med relä och drog om slangarna. Men inte hjälpte det heller.

Sen började idéerna om felsökning ta slut, och framför allt även min tid för att fortsätta jobba på bilen – i Halmstad. Visst, jag skruvade av tanklocket för att kolla att inte något oförklarligt vakuum i tanken hindrade bensintillförseln, men det verkade inte heller vara fallet.

Så jag fick boka en flygbiljett till Berlin och lämna bilen i Halmstad. Nu känner jag en blandning av revanschlust (hur jävla svårt kan det vara?!? Jag SKA hitta det där lilla skitfelet) och ett sviket hämndbegär (jävla skitbil, nu säljer jag den som straff, får se hur kaxig den är då) – och är inte säker på vilken känsla som kommer att vinna i praktiken…

2015-11-22 09.12.20

När man klarar besiktningen och sen får stopp på motorvägen…

Igår kontrollerade en trevlig ung man på Bilprovningen i Halmstad min Volga och konstaterade att den visserligen kan må bra av lite underhåll, reparation och renovering här och där (bromsar, länkarmar i framvagnen, fjädersäten och ett hjulhus) – men att den är i trafikdugligt skick, det vill säga godkänd. Tjohoo!

På gott humör körde jag tidigare ikväll mot Köpenhamn och en kompis födelsedagsfest där, men jag kom inte långt innan bilen började trilskas. På höga varv/i hög hastighet började motorn hosta, som av bensinbrist eller dålig tändning. Jag körde i 70-80 km/h till nästa avfart och kollade allt jag kunde tänka mig – utan att hitta några fel. Stillastående fungerade allt som vanligt, både på tomgång och vid frenetiskt gasande, men så fort jag körde iväg och kom upp i hastighet började motorn hosta. Så jag fick vända tillbaka, missa festen i Köpenhamn och ägna kvällen åt att Volgareparation.

Volga_i_Halmstad

På rekommendation av den andra Volgaägaren i Sverige började jag med förgasaren och dess munstycken. När jag skruvat av ”locket” på förgasaren kunde jag se en liten packningsbit ligga på botten, så att främmande partiklar hittat in i förgasaren var rätt tydligt.

Jag hann inte mer än att göra rent munstycken och rita upp en ersättningspackning idag, imorgon ska jag försöka skära till en ny packning, montera ihop och provköra.